Janses fynd blev nationalsymbol
Olov Janses utgrävningar i Sydostasien och då främst Vietnam betraktas än i dag som banbrytande för kännedomen om Vietnams tidiga historia.
- Han var en av de mest betydande för det här området. Det är få som förstår hur stor han var och är. Det konstaterar Anna Källén, doktorand vid institutionen för arkeologi och antikhistoria vid Uppsala universitet. Samma institution som Olov Janse gick vid. Anna kommer att doktorera om en plats i Laos, drygt 80 år efter sin tidiga kollega. Hon har gjort utgrävningar i Laos under åtta år. Olov Janse har en betydande plats i hennes doktorsavhandling och hon torde vara en av de främsta kännarna av Olov Janse och hans arbete.
Det var egentligen Kina som Olov Janse var intresserad av. Men Kina var helt stängt på den tiden och därför fick det bli Indokina (och då främst det som idag är norra Vietnam), där de mäktiga kulturströmmarna från Kina och Indien, Främre orienten och Svartahavsområdet korsats under tidernas lopp.
<b>Etiken viktig för Olov Janse </b>
På frågan vad Anna Källén anser vara Janses främsta insatser som arkeolog är det inte några av de många arkeologiska framgångar hon i första hand nämner.
Det Anna istället pekar på är hans känsla för etik som arkeolog och hur viktig den var för honom i kontakterna med lokalbefolkningen och i andra sammanhang.
Man ska komma ihåg att Olov Janse verkade i Indokina under kolonialtiden. Hans perspektiv var utan tvekan imperialistens, anser Anna Källén. Den sociala hierarkin där kolonisatörerna hade en högre social rang och ansågs ha nått längre i social utveckling än den infödda befolkningen var något naturligt och inget som ifrågasattes.
- Men han var mjukare i sina kontakter med lokalbefolkningen, än dåtidens franska arkeologer som gick betydligt hårdare fram. Han verkar helt enkelt ha varit en jättemysig person, säger Anna Källén.
<b>Blev vän med draken </b>
Ett exempel av flera på hans förmåga lösa situationer där två kulturer kolliderar finns i hans bok Ljusmannens gåta (1959).
När Olov Janse ville gräva ut en kulle i Hoa-chung, som föreföll att vara en gravhög från Han-dynastin, gavs han ingen chans. Ingen hade någonsin fått röra den kullen. Under den gick sedan århundraden tillbaka "drakens åder". Att oroa den var otänkbart och skulle medföra sjukdomar och farsoter över byn.
Med kunskap om Vietnamesernas tänkesätt, respekt, diplomati, tålamod och inte så litet idérikedom kunde han efter några veckor börja utgrävningarna. Han hade blivit vän med draken, de vise äldre männen - och med befolkningen som nyfiket tittade på.
-Han var också en efterkolonialtidens förebilder när det gäller att ta hand om värdefulla föremål på ett riktigt sätt och han skriver själv mycket om den arkeologiska etiken, säger Anna Källén.
<b>Fynd blev nationalsymbol </b>
Går man till de rent arkeologiska framgångarna nämner Anna utgrävningarna i Dong-son, en plats som senare kom att bli en symbol för Vietnams tidiga historia.
- Olov Janse var den förste arkeolog som arbetade där, säger hon.
Förutom tusentals fynd träffade han på flera kinesiska gravar från Han-dynastin. Men ett fynd, som lever än idag, är en stor bronstrumma från Dong-son-kulturen. Historien om den är lång, men i dag är bronstrumman Vietnams nationalsymbol.
Enligt vad Anna Källén känner till finns Olov Janses samlingar vid Peabody Museum vid Harvard university i Boston, vid Musée Guimet och Musée Cermuschi i Paris vid National Museum of History i Hanoi samt en mindre del vid Östasiatiska museet i Stockholm.
<b>Ett äventyr </b>
Men det var inte bara den svunna historien Olov och Renee Janse kom i kontakt med. De lärde också mycket om dåtidens människor och deras seder och bruk. Givetvis var det ett än större äventyr för en västerlänning att då, på 1930- och 40-talen, resa i dessa områden än vad det är nu. Olov Janse lärde sig mycket om hur man tar sig fram i Ostasien, hur man lirkar med lokala och regionala myndigheter. Erfarenheter han tog med sig när han senare skulle komma att arbete för det amerikanska försvarsdepartementet .
Hans bok Ljusmannens gåta ger en utmärkt bild av hans resor, både vad gäller arkeologi, landskap, vardagsliv och äventyrligheter. Ofta humoristiskt skildrat.
<b>Vilade ut i Söderhavet </b>
Efter den sista resan i bland annat Vietnam, Filippinerna och två veckor i Japan (mitt under kriget) låg Olov och Renee 1940 på en vacker sluttning i Manoadalen i Honolulu. Han summerar i Ljusmannens gåta: "Upplevelser och äventyr, små och stora, under de gångna åren passerade genom minnet som bilder i ett kalejdoskop. Jag frågade mig hur det kunde komma sig att Norrköpingspojken Olle Janse, efter att ha varit på luffen så länge, hade haft turen att hamna här, mitt i Söderhavet. "Fotnot: Ljusmannens gåta finns i ett exemplar i Stadsbibliotekets källare, men går också att hitta på antikvariat. En sökning på http://www.svaf.se/ gav elva napp i januari. Kostnad, kring hundralappen.
Så jobbar vi med nyheter