Joel drack sig full för att komma bort
Det var från TV han fick idén. Genom att dricka sig full skulle han kunna drömma sig bort en stund.Norrköping
- Vi köpte folköl på Konsum, eller hembränt. Det finns alltid vuxna som säljer hembränt, berättar Joel. Foto: CALLE LARSSON
Foto: Fotograf saknas!
- Det kändes inte så bra dagen efter, minns Joel.
-Jag hade en förjävlig uppväxt. Jag mobbades i skolan och inga vuxna tog tag i det. Folk såg ner på mig för att jag såg annorlunda ut. De var inte vana vid människor som kom från något annat land.
Joel kom som treåring till Sverige. Han älskar sina adoptivföräldrar, "de är mina riktiga föräldrar och de är världens gulligaste". De visste inte att Joel blev mobbad under hela sin grundskoletid, han ville inget säga för att de inte skulle bli ledsna.
- De vet knappt något av allt jag gjort, säger han. Jag ville inte skada andra, eller kasta skit på någon.
Sin ilska fick han utlopp för på väggen hemma. Tills alkohol, sniffning och rohypnol kom in i hans värld.
<br><span class=MR>Sniffade bensin</span>
Efter den första ensamma flaskan vin dröjde det innan han drack igen. Han hade en kompis som börjat festa och han hängde på.
- Vi köpte folköl på Konsum, eller hembränt. Det finns alltid vuxna som säljer hembränt. Men det hände också att jag snodde vin och sprit hemifrån eller från släkt och vänner. Det var ingen som märkte något.
Ibland sniffade Joel också. "Fast det är det mest tjejer som gör".
- Jag sniffade bensin från min moppe. Jag minns hur jag vid ett tillfälle verkligen förvann i väg ut i en annan värld. Det var det häftigaste jag varit med om. Men jag rekommenderar ingen att sniffa. Hjärncellerna försvinner snabbt.
När Joel drack blev det ofta bråk.
- Festerna spårade ofta ur, jag blev väldigt aggressiv när jag drack och började slåss. Antingen låg jag och spydde eller så var jag fasthållen för att inte slåss.
Joel berättar långsamt och eftertänksamt om hur han var ute efter hämnd på något sätt. Hämnd för alla trakasserier han varit med om som liten, från både barn och vuxna. Och hur rohypnolen senare fick honom att känna sig stark och orädd. Ingen skulle komma här och bråka med honom.
- När jag gick på gymnasiet hände det att jag käkade ett par rohypnol innan jag gick till skolan för att vara förbannad och ilsken när jag var där. När man käkar rohypnol behöver man inga vapen. Man blir själv ett vapen.
Joels historia är en berättelse om ensamhet och utanförskap. Om behov av tröst.
Han har stulit och gjort inbrott, slagit ner folk. Det har alltid varit lätt att sno.
- Jag hade väl sett någon cool film där de gjort något liknande.
Han återvänder ofta till TV:ns och filmens värld. Joel är övertygad om att barn och ungdomar blir påverkade av vad de ser. Ibland kan en familjefilm vara värre än en skräckfilm.
- I en film som Jönssonligan är det liksom okej att göra inbrott. Hur ska ett barn förstå att det inte är det i verkligheten?
<br><span class=MR>Funderar på framtiden</span>
Han funderar mycket på framtiden. Han har en litet barn, själv är han 22.
- När jag fick veta att jag skulle bli pappa lade jag av med droger och kriminalitet.
Visst dricker han ibland, det är okej, tycker han. Vi diskuterar vad droger är. Var gränsen går. Och på ett sätt tycker han att det vore bättre om det var tillåtet med marijuana.
- Om man röker blir man inte så aggressiv som när man dricker alkohol.
Ska ditt barn få dricka när det blir tonåring?
- Jag vet inte, kanske kan det vara okej med folköl på högstadiet. Fast jag vill ha bättre koll än mina föräldrar hade.
Han pluggar och har bra betyg. Till våren är han klar med sina gymnasiestudier. Det tog sin tid men nu vet han vad han vill.
- Jag vill förändra världen. Jag vill göra en film eller skriva om det jag varit med om. Jag vill få fram känslor hos den som ser filmen eller läser det jag skrivit.
På ett sätt ångrar han vad han gjort. Han ångrar att han tagit pengar från andra, att han skadat andra människor.
- Jag är rädd för vissa människor än idag.
På ett annat sätt ångrar han inte vad han gjort.
- Jag brukar tänka på vad jag skulle ha gjort om jag inte hållit på så här. Skulle jag ha tagit mitt liv?
<br><span class=MR>Bara pengar som gäller</span>
I dag tar han avstånd från folk som säljer hembränt och droger.
- De förstör ju andras liv, det är bara pengar som gäller.
Så var det för honom själv när han sålde rohypnol. Han köpte in av en kontakt och sålde vidare till andra.
- Det går jättelätt. Det är bara att ställa sig utanför biblioteket så kommer det alltid folk som vill köpa. Man ser på folk vem som är ute efter att köpa något och vem som inte är det.
Nya Torget om kvällarna är ett annat ställe där man kan köpa olika droger, utanför Bergsbron ett annat. Eller utanför McDonalds vid Filmstaden.
Att få tag på hembränt är lika lätt. Utanför Konsum på hans hemort stod alltid någon som sålde hembränt.
- Där ungdomar hänger där kan man köpa hembränt. Den som säljer brukar åka omkring i en bil och kolla in läget.
Hur ska man komma åt att ungdomar drogar sig då?
- Alla måste hålla ögonen öppna. Föräldrar tror för mycket på sina barn. De som säljer ska åka in. Det kanske skulle finnas mer polisen, även om jag egentligen inte gillar poliser. Det skulle kanske vara lite Big Brother över stan, med kameror på oroliga platser.
Själv har han börjat gå föräldrarundor.
- Nu bryr jag mig om ungdomen.
Han funderar på vilken verkan det har att man snackar om droger i skolan.
- I början satt man och lyssnade. Men inte sedan. Kanske skulle det vara mer avskräckande om någon ung missbrukare kommer och berättar om hur han eller hon haft det. Eller om någon förälder vars barn dött kom och berättade. Eller så skulle man kanske göra en dokumentär som visas på varje skola och som blir som en enda spykänsla, med bilder från verkligheten med fulla människor. En film som gör att folk mår illa.
Skolan borde också ha bättre koll på sina elever.
Han tycker att samhället är väldigt egoistiskt. Ingen bryr sig.
- Ingen reagerar om det händer något, ingen ingriper. Det beror antagligen på rädsla. Jag reagerar inte själv.
Han förundras över att folk är förbannade på vägguppen för att de förstör deras bilar i stället för att se att de kanske räddar liv.
- De skiter i människorna.
Kanske kan han få folk att reagera i framtiden med sina filmer. Han hoppas det i alla fall.
Fotnot: Joel heter egentligen någonting annat.
Så jobbar vi med nyheter