Klockan kvart över elva kom ambulansen för att hämta José Zepeda som plötsligt fått andnöd och kraftig yrsel. Det var den sextonde mars i år, en torsdag. Strax över ett dygn senare var han död, trots att han piggnat till av behandlingen på akutmottagningen.
– Det sista han sa till mig där på akutmottagningen var, 'hjälp mig, jag kan inte andas', berättar Anna Zepeda när vi träffas tillsammans med deras tre barn i hennes hem.
Hennes man dog efter att den intensiva behandlingen inte avslutats i tid, enligt chefsläkarens anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). José hade tidigare fått en njurtransplantation och fick urinsyra en gång i halvåret.
Måndag den trettonde mars i år ringde han till vårdcentralen för att han hade smärta i ena foten, de skrev ut medicin till honom utan att först göra en undersökning av hans njurvärden. Tre dagar senare fick han en hjärtinfarkt och svår sepsis, blodförgiftning.
– De gav honom hjärt- och lungräddning, och massa vätska för att rena kroppen. Han piggnade till, och istället för att väcka honom då så sövde de ner honom igen, berättar Anna-Greta Zepeda, Josés dotter.
José hade dålig blodcirkulation och låg med benen i högläge. Under skiftbytet på kvällen sa läkaren till det nya skiftet att avbryta vätskebehandlingen, som i sjukhusets anmälan till IVO beskrevs som "aggressiv". Det gjordes inte, istället tillfördes mer vätska.
– Det nya skiftet var oerhört nonchalanta. Läkaren sa att han misstänker att pappa var hjärndöd. Jag frågade om de inte vet säkert, 'nej, men jag tror det.' svarade han. Han var inte det minsta empatisk, visade ingen medkänsla. Han gjorde ingenting för att hjälpa mamma och bara tjafsade med oss hela tiden, berättar Alvaro Zepeda.
José Zepeda skulle ha fyllt sextio år i maj. Han kom till Sverige som nittonåring tillsammans med sin fru under militärkuppen i Chile. Han arbetade som pastor i kyrkan och hjälpte alla som behövde hjälp. Om mornarna gav han hemlösa Norrköpingsbor kaffe och smörgås, han hjälpte romer och flyktingar.
Under hans dygn på sjukhuset kom ett femtiotal personer dit för att stötta honom och familjen.
– Min tvååriga son brukar titta upp mot himmeln och vinka till sin farfar, han saknar honom så mycket, berättar Fabian Zepeda.
Nu ska familjen följa IVO:s granskning av fallet. De vill veta hur det kunde gå så fel, och få ett svar på vem som är ansvarig.
– De får inte komma undan med det här, om läkaren bara får en prick så kommer vi att polisanmäla honom, säger Alvaro Zepeda.