Flygbilden är tagen i september 1961 och visar hur Lindökanalen har öppnat upp en ny och högst användbar inseglingsränna in till Norrköpings hamn. Ännu ska det dock dröja några månader innan den tas i bruk. I förgrunden ligger Blixholmen, ön som Norrköping fick på köpet när man sprängde bort berg och mark vid Öhmanskajen. Sprängningarna var avgörande för hela projektets genomförande och man använde sig av en ny variant som än idag kallas för Lindömetoden.
Metoden gick ut på att spränga sönder stora underjordiska bergklackar utan att först behöva schakta bort lermassorna ovanpå.
Uppfinnaren Olle Bännmark från Skånska Cementgjuteriet (nuvarande Skanska) har skrivit om sitt sätt som användes vid kanalbyggandet:
"Sedan många år hade planer funnits på att bygga Lindökanalen, men leran som täckte det berg, som måste sprängas bort för att ge plats för kanalen var instabil. Den konventionella metoden, som vid den tiden fanns tillgänglig – att bakom fångdammar av jord eller spont schakta bort jord, lera och sedan spränga berget – skulle ge upphov till orimliga kostnader, om den alls skulle kunna vara genomförbar".
Vidare:
"Tanken som då fanns att kunna borra och spränga både berg och de överlappande jord- och lermassorna i en samtidig fas och sedan schakta bort massorna med de kraftiga mudderverk var naturligtvis tilltalande. Försök att utveckla en sådan metod startade omedelbart på Tullinge militära flygfält".
Det hela visade sig också fungera alldeles utmärkt i praktiken och bidrog till att Lindökanalen blev ett såpass lyckat projekt.
Särskilt salvan den 20 maj 1959, då 56 ton dynamit detonerade, förde arbetet snabbt framåt och beskrevs i NT som en "världsrekordsmäll". Totalt sprängdes sju större salvor under kanalbygget och muddermassorna tippades väster om Esterön. Dynamit-Harry hade varit stolt.
– Jag minns den stora smällen, säger Lindöbon Bertil Qarlzon när vi träffas utmed kanalen och tampas med den illvilliga isvinden som drar fram längs vattnet.
– Det var den största upplevelsen under hela bygget. Även tillfället när de sprängde bort den sista biten och släppte på vattnet från Bråviken var minnesvärt. Husen intill evakuerades för säkerhets skull. Själv satt jag hemma i trädgården en bra bit här ifrån och fikade med mina föräldrar. När laddningen detonerade kan jag lova att kaffekopparna dansade på bordet.
– Efteråt kastade jag mig på cykeln och trampade ned för att titta. Jag har aldrig sett så mycket fisk förr. De låg och flöt vid ytan. Tryckvågen hade dödat dem alla. Det var många som kom för att se skådespelet.
Som ordförande i Lindö-Berga Hembygdsförening kan Bertil Qarlzon sin Lindöhistoria utan och innan. Byggandet och invigningen av Lindökanalen är givetvis ett betydande minne.
– De sommarstugor som stod i vägen där kanalen skulle fram fraktades upp till Abborreberg istället. Där står de än idag. Kommunen stod för ersättningen. Folket som jobbade med kanalbygget bodde i första hand i husvagnar. Men några hyrde in sig hos husägare här i Lindö istället. Vid åtminstone några fall bytte tanterna ut sina gubbar mot kanalbyggare istället. Ja, det var spännande tid för alla som bodde här ute när Lindökanalen byggdes.
Sammanlagt 160–170 personer arbetade med kanalbygget under åren 1955–62. Som mest omkring 110 personer samtidigt. Av dessa var endast fem kvinnor; kockorna samt en kontorist.
När flygbilden togs var Lindökanalen alltså ännu inte invigd. Så skedde den 18 juni 1962 med kungaparet, kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise, på plats liksom folklige hockeyhjälten Sven Tumba med sin vattenskidshow. Kungaparet äntrade motortorpedbåten Plejad vid Djurö kvarn och därifrån gick man in mot den nya kanalen. De var knappast ensamma utan omgavs av en armada av båtar.
I väntan på kungaparet hade Sven Tumba roat de cirka 15 000 åskådarna utmed kanalbanken med sin fartfyllda show.
Vid tiden för invigningen var dock kanalen redan i bruk så smått och det första fartyget i Lindökanalen var den brittiska tankern British Yeoman, som anlände redan den 4 juni för att lossa olja.