Kåseri PidderMena det man inte menar
Jag använder emellanåt ironi och riskerar alltså bli ansedd som tokigare än jag är. Exempel: "Det är bra att vd:arna i storbolagen får många miljoner i bonus, då vet jag att mina små slantar hamnar på rätt bankkonton." Sanningen är att jag tycker tvärtom, å andra sidan är den verkliga sanningen att vd:arna bryr sig inte ett dugg om vad jag eller andra tycker.
Enligt läsaren kan svårigheten att förstå ironi bland annat bero på att vissa till fullo inte behärskar svenska språket. Det är då svårt att förstå nyanser och liknande.
Det här med att läsare bokstavligt kan tro på det som skrivs ger mig mystiska tankar. Tänk om jag skriver, "Jag skulle grädda en plåt havrekakor åt frugan och glömde bort plåten i ugnen, så huset fylldes av tjock rök och det blev pannkaka av alltihop" Vilket är sant men då kanske det finns någon som tror att man gör pannkakor på det viset. "Bli pannkaka av alltihop" är förstås inte ironi, det är mer en metafor, bildligt utryck. Nu börjar det bli krångligt för mig.
Vi diskuterade också förstärkningsord och hur fel det kan bli för de som inte riktigt behärskar svenska språket i mer vardaglig form. Jätteliten är ett bra exempel. Jätte är något onaturligt stort och liten är något oansenligt smått. De orden har inget med varandra att göra och tar ut varandra. Jätte och liten borde mötas på mitten och betyda medium. "Kan jag få en jätteliten t-shirt, alltså medium."
Någon har sagt att i de flesta fall är läsaren intelligentare än skribenten och i mitt fall känns de visdomsorden sanningsenliga och lugnande.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!