Knoparemoj var sotarnas hemliga språk

Knoparemojet tror man talades av sotarmästarna och deras gesäller under 1800-talet och början av 1900-talet. Från början var förmodligen knoparemoj ett rent yrkesspråk men förvandlades snart till ett hemligt språk så att de kunde tala med varandra utan att andra förstod vad sotarna pratade om. På så sätt kunde sotarna ogenerat kommentera folket i bostaden där de sotade eldstäderna eller diskutera om det skulle bli något kaffe eller inte. En del av orden användes som benämningar på verktygen.
Men redan när arbetargrabbarna på Söder i Stockholm började med sitt Eken-snack på 1930-talet var knoparemojet så gott som utdöd bland sotarna.
Knoparemoj betyder direkt översatt sota spisen. Moj är på samma sätt som grej användbart för allt som är obestämbart.

Ville inte dela med sig av språken
Till eftervärlden har bevarats en ordlista tack vare fängelseprästen Herman Palm på Långholmen i Stockholm. 1910 gav han ut "Hemliga språk i Sverige" som innehöll bland annat fångarnas språk, månsing och zigenarnas språk romani. Där fanns också en förteckning över vanliga ord inom sotarnas hemliga språk knoparemoj.
Det var ingen enkel uppgift för Herman Palm. Sotarna var inte speciellt pigga på att dela med sig av sina kunskaper, språket var som sagt hemligt och skulle hållas inom yrkeskåren.
1937 publicerades en ny ordlista över knoparemoj. Norrköpingssonen Axel Tollén, som vid den tiden var skorstensfejaremästare
i Malmö, hade sammanställt en lista med 205 ord samt "några meningar och uttal å "Knoparemoj".
Axel Tollén föddes i Norrköping 1869 och kom via barnhusvistelse in i skorstensfejarläran. Han kom till Stockholm 1886 där han arbetade som sotare under ett års tid. Följande fyra år arbetade han i Göteborg, Stockholm, Borås och Jönköping. Till Malmö kom Axel Tollén 1891 där han blev skorstensfejaremästare fem år senare.

Slang inte knoparmoj
Yrkesspråket lärde han sig främst i Norrköping och i Stockholm, slangen till största delen i huvudstaden. Axel Tollén gav också ut memoarer från sitt liv som skorstensfejare under 1800-talet.
Många av orden som finns i både Herman Palms och Axel Tolléns sammanställningar är förmodligen inte alls knoparemoj utan slangord från den tiden.
Professorn och språkforskaren Gösta Bergman som i början av 1940-talet gav ut boken Om sotarnas språk ser det bara som en fördel, just för att det berättar om sotarnas kontakter med andra grupper i samhället. Gösta Bergmans sammanställning bygger till stor del på Palm och Tolléns ordlistor och är fortfarande den bok som bättre än någon annan beskriver sotarnas hemliga språk.

Knoparemoj var sotarnas hemliga språk

Kåk, brallor, dojor, kosing och jobba är alla exempel på knoparemoj, den kanske mest legendomsusade slangen av alla.