Det var vid midnatt på natten mot lördagen som polis och ambulans larmades till ett trapphus i centrala Norrköping. En kvinna hade där blivit överfallen och svårt misshandlad. Hon fördes till sjukhus och bedömdes ha fått allvarliga skador.
På lördagseftermiddagen anhölls en man i 60-årsåldern, som är hemmahörande i Småland, i sin frånvaro. Några timmar senare kom han själv till polishuset på en ort i Småland och överlämnade sig.
Mannen häktades på tisdagen av Norrköpings tingsrätt, på sannolika skäl misstänkt för synnerligen grov misshandel. Han ska också genomgå en så kallad paragraf 7-utredning, där man ska undersöka om han kan ha en allvarlig psykisk störning – eller om han hade det vid brottstillfället.
Under förhandlingen erkände mannen misshandel av normalgraden, men inte mer. Efteråt sade hans försvarare, advokat Jakob Lindgren, så här om inställningen:
– Han har erkänt att han varit på platsen och erkänt misshandel. Sedan får vi se vad utredningen visar om rubriceringen. Det handlar ju om flera saker, dels skador, men också bland annat uppsåt och vad man förstod vid tillfället.
Kammaråklagare Christina Hildebrand var efteråt förtegen om läget med den skadade kvinnan.
– Hon har fått irreversibla (oåterkalleliga eller bestående) skador, men det är det enda jag vill säga, säger hon.
Men hon har kunnat höras?
– Ja, hon har hörts, men jag vill inte säga nåt mer. Jag kan bara föreställa mig att hon mår fruktansvärt dåligt.
Vad har mannen sagt i förhör om händelsen och motivet?
– Han har inte sagt nånting i förhör, men gjorde ju vissa medgivanden först nu under förhandlingen.
På måndagen uppgav Advokatsamfundet att det fanns en koppling mellan kvinnan och den misstänkte mannen. När hans namn, i och med häktningen, offentliggjordes kunde NT bekräfta de uppgifterna.
Kopplingen handlar om att kvinnan fick rollen som boutredningsman för dödsboet efter en nära anhörig till mannen, som avled ifjol.
Handlingar från Norrköpings tingsrätt visar att det sedan har uppstått en konflikt mellan mannen och två andra nära anhöriga. De ville sälja en fritidsbostad som ingick i dödsboet, vilket mannen motsatte sig.
I stället ville han antingen köpa huset själv eller äga det tillsammans med de anhöriga. Enligt advokaten kunde mannen dock inte visa hur han skulle bekosta köpet och de anhöriga ville inte heller ha något med honom att göra. Därför avfärdades hans förslag.
Advokaten försökte lösa situationen och gick på de anhörigas linje, som ansågs mest genomförbar. Därför vände hon sig till tingsrätten och ansökte om att dödsboet skulle få genomföra försäljningen.
Den nu brottsmisstänkte mannen motsatte sig även detta och lämnade i januari i år in en stämningsansökan där han krävde att kvinnan skulle avsättas från sin roll som boutredningsman i dödsboet. Han menade att hon hade agerat partiskt och varit jävig för de andra anhörigas sida.
Advokaten avfärdade även detta och målet är fortfarande inte avgjort i tingsrätten.
Kammaråklagare Christina Hildebrand vill dock inte kommentera de här uppgifterna.
– Jag har ingen kännedom om det, utan jag har bara sett att Advokatsamfundets generalsekreterare har sagt det.