Solen sken, himlen var blå och jag hade precis slagit upp min boll på första green på Old Course i skotska St Andrews.
Det är helig golfmark och bollen överlevde en bäck med en meters marginal i den tuffa vinden. Puh! Nöjd trampar jag framåt för att slå nästa slag. En svart korp landar vid bollen. Tänker inte något över det. Men då händer det som varken jag eller mina medspelare någonsin varit med om. Den vita, runda bollen hamnar i fågelns gap. "Fågelj....n försöker ta min boll" skriker jag högt mot kollega Willner.
Mitt oväsen stör Halmstadskompisen som slår sitt slag i bäcken. Bollen rinner ur korpens gap. Fast den ger sig inte. Hämnden blir i stället att den svarta bevingade varelsen knuffar bollen mot vattnet. Ett plums, följs av nöjt fågelkraxande som ersätts av diverse svordomar.
Med lite distans är det ett fantastiskt och oförglömligt roligt minne. En skröna säger säkert en del golfare. Det kan inte hända och framförallt inte på den platsen. Men jag har tre vittnen!