Kovacs överlevde Stalins helvete
Fångar sköts slumpmässigt under de omänskligt hårda arbetspassen i det sibiriska fånglägret.Det hände att man dödade för att få större matranson och många homosexuella störtades ner i latringropen där de drunk- nade.
Alla i de Geer-gymnasiets aula sitter knäpptysta och stämningen är tät när den före detta lägerfången Francesco W Kovacs berättar sin fruktansvärda berättelse om nio år i ett ryskt koncentrationsläger. Foto: MAGNUS ANDERSSON
Foto: Fotograf saknas!
Francesco förklarar att han reser runt för att fylla luckorna i historieböckerna. Luckor som bland annat handlar om den grymhet och tortyr många miljoner lägerfångar tvingades utstå åren efter 1945.
- Mina föräldrar kom från Ungern men flyttade till Italien där de drev en modesalong. När jag föddes, 1929, hade vi flyttat hem till Ungern igen. Jag var 16 år när jag anslöt mig till en partisangrupp för att försöka hjälpa till att få slut på kriget.
Stal hans kärleksdikter
Kriget tog slut men tre månader senare togs den unge Francesco till förhör av ryska soldater. De beslagtog alla hans identitetspapper och tog till och med hans kärleksdikter. Med bakbundna händer fördes han till Budapest.
- Där började helvetet. Dom påstod att vi var amerikanska agenter och under tio dagar av förhör torterades vi svårt.
Efter förhören fördes
Francesco och hans medfångar i kedjor med ett godståg till
Rumänien. Där hölls något som skulle föreställa en rättegång. Många dömdes till arkebusering och livstids fängelse och Francescos dom löd tio års straffarbete för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet.
- Vi fördes i plomberade godsvagnar österut och den resa som skulle gå att genomföra på två dygn tog oss sex veckor. Ryssarna var extra hårda mot oss utlänningar och de som dog under resan kastade man helt enkelt av på banvallen när tåget gjorde uppehåll.
När Francesco berättar är hela gymnasieaulan knäpptyst. Några vrider sig i stolarna när hans berättelse blir för outhärdligt detaljerad. Francesco går fram och tillbaka och berättar lugnt om grymheter som övergår människans förstånd.
Rösten spricker
Han berättar om hur friheten slutligen nådde hans läger när Stalin dog och hur fångarna då fick tvätta sig ordentligt och sätta på sig rena kläder och resa till en stad nära Moskva. Där togs de emot av en italiensk delegation för att några månader föras till Italien via Wien.
Då spricker Francescos röst för första och enda gången under föredraget.
- Vi möttes som kungar av jublande folkmassor på perrongen. Många viftade med foton och frågade om vi sett deras far eller make men vi ruskade bara på huvudet. I Italien väntade man hem 8000 man. Vi var bara 18 som kom tillbaka.
Vid media vädjade Francesco om hjälp att hitta sina anhöriga som inte hade haft någon kontakt med honom under åren i Ryssland. En lokaltidning i Italien hjälpte hans mamma att få kontakt och familjen kunde några veckor senare återförenas.
Francescos bror mötte senare kärleken i Sverige och lockade även honom hit och nu bor han i Uppsala och firar snart 75-årsdag. Hans budskap till gymnasieungdomarna sammanfattar han enkelt med att påpeka att vi alla faktiskt är lika, oavsett ursprung.
- Alla har ett hjärta som klappar.
Så jobbar vi med nyheter