Kuratorer ger hjälp i sorgen
Att prata med en kurator eller en präst hjälper när man drabbas av en tragedi.Lena Wanselow vet.Hon miste båda sina föräldrar i Estoniakatastrofen.
Namnlistor på saknade svenskar efter Asienkatastrofen ska inte offentliggöras. Risken är att de drabbades hem blir plundrade. Det tycker Lena Wanselow vars föräldrar fanns med på Estonia när fartyget sjönk.Foto: MAGNUS ANDERSSON
Foto: Fotograf saknas!
- Jag trodde inte att det var möjligt. Men jag började förstå när jag satte på radion, minns Lena när vi träffas på hennes arbetsplats på Kommunals sektion 6 i centrala Norrköping.
- De första timmarna hade jag ändå svårt att föreställa mig vad som egentligen hände.
Men ganska snart insåg hon att tragedin var ett faktum. Samma förmiddag åkte hon till ett kriscentrum som kommunen inrättat på Stadshuset. Där förstod hon vidden av katastrofen och att hennes föräldrar Inez och Stig Wanselow troligen hade omkommit när Estonia sjönk.
Klarar sig inte själv
- Det var min man som fick mig att gå till kriscentrumet. Min första tanke var "Nej, jag klarar det själv". Men det gör man inte.
Hon berömmer kommunen som agerade väldigt snabbt och såg till att de drabbade fick hjälp samma dag.
Där träffade hon Rita Berggren, som i dag hjälper Norrköpingsbor som berörts av naturkatastrofen i Asien, och prästen Henric Daréus. Att samtala med dem hjälpte mycket. Hon minns inte exakt vad som sades då, bara att hon fick "prata av sig".
Förödelsen i Asien gör att många svenskar tvingas gå igenom liknande sorgearbete som Lena Wanselow genomled. Flodvågen går förstås inte att jämföra med Estonias förlisning, menar hon. Över hundra tusen människor har dött i Sydostasien, många barn finns bland offren. Men hon ser ändå vissa beröringspunkter, framförallt ovissheten över vad som har hänt ens nära.
Alla har sitt eget sätt att ta itu med smärtan och att ge råd till någon vars föräldrar eller barn omkommit är givetvis svårt. Men av egen erfarenhet tycker Lena Wanselow att man ska prata med någon som jobbar med krishantering.
Proffs på att hjälpa
- Ta emot den hjälp som erbjuds. Kuratorer har ett mer profes sionellt förhållningssätt. Det är svårt att förklara. Men på nåt sätt lossar de på de värsta knutarna.
Även de starka familjebanden gjorde det lättare att handskas med sorgen. Anja Wanselow och hennes fyra barn flyttade in i Lenas villa i Simonstorp under den första veckan.
- Jag kände att jag ville ha dem så nära som möjligt. Vi pratade väldigt mycket med varandra om föräldrarna. Vår familj har alltid haft en bra relation och vi talade ofta om alla trevliga stunder som vi har upplevt tillsammans.
Kaotisk tid
Den första tiden efter Estonias förlisning beskriver hon som kaotisk. Tidsbegreppen är oklara, hon hade svårt att sova och äta. Den intensiva mediabevakningen gjorde det stundtals svårt att härda ut.
- Jag var tvungen att stänga av tv:n emellanåt. Bilderna bara pockade på och pockade på. Jag behövde få tid att andas. Att släppa sorgen ett tag.
Sorgearbetet försvårades av att namnlistor på Estoniaoffer blev offentliga väldigt snabbt. Innan föräldrarnas villa i Ljunga såldes satte Lena och hennes syster larm på huset för att förhindra inbrott. Därför tycker hon att namnlistor på svenskar som saknas efter naturkatastrofen ska hållas hemliga.
- Jag vet inte hur jag hade reagerat om någon hade brutit sig in i deras hus.
Saknad följer sorg
Med tiden har sorgen släppt och ersatts av saknad. Länge kunde hon inte prata om Estonia. Minnesgudstjänsten som hölls drygt en månad efter föräldrarnas bortgång i Dagsbergs kyrka beskriver Lena som en vändpunkt. Anhöriga samlades tillsammans med lärare från Musikskolan i Norrköping. Hennes mamma var lärare där och kollegorna hedrade henne med musik och sång.
- Trots all sorg är minnesgudstjänsten ändå ett ljust minne. Jag kände att jag fick styrka att börja gå vidare, säger Lena Wanselow.
Så jobbar vi med nyheter