Överåklagare Gunnar Stetler vid Riksenheten mot korruption är långt ifrån nöjd med tingsrättens resonemang i kvarstadsbeslutet.
Kvarstaden mot den misstänkte huvudmannen, en 66-årig ex-chef inom Kriminalvården, stannade vid drygt 10 miljoner mot begärda 24 miljoner kronor. Tingsrätten beviljade också 4,2 miljoner kronor i kvarstad mot ett bolag ägt av ex-chefens gode vän, en 66-årig bankman.
Rättvist?
I över klagandet medger Gunnar Stetler, aningen syrligt, att han delar tingsrättens uppfattning att intrånget blir minst om kvarstaden läggs på bolaget och inte på bankmannen personligen.
I bolaget lär det nämligen inte finnas några utmätningsbara tillgångar, konstaterar åklagaren. Så intrånget blir i stort sett inget alls. Han noterar också att rättens beslut innebär att bankmannen får tillbaka de pengar som tidigare tagits i förvar.
"Men frågan är om det är rätt och rättvist?" undrar åklagaren.
För höga beviskrav
Han anser även att rätten satt beviskraven för högt. Enligt Stetler har tingsrätten gjort en "ställt utom allt rimligt tvivelprövning" och inte en "skälighetsprövning" Han noterar också "med förvåning" rättens åsikt att det inte förts fram några omständigheter som stöder påståendet att det funnits en överenskommelse mellan ex-chefen och hans näre vän bankmannen.
Stetler frågar sig om åklagaren förväntas presentera ett underskrivet avtal mellan ex-chefen och bankmannen om hur mutpengarna skulle fördelas.
Också på flera andra punkter sågar Stetler tämligen skoningslöst tingsrättens resonemang. Vad rätten säger i sitt beslut är, som åklagaren uppfattat det, att det är helt okej om en beslutsfattare ser till att mutpengar slussas till en god vän. Bara han själv inte har direkt vinning av det.