Eva Cederwall, 42, konstnär, Norrköping:
– Det finns en traditionell kvinnlighet som till stor del handlar om yttre attribut som kläder, accessoarer och kroppsspråk. Jag tycker det är tråkigt att utseende får ta så mycket plats, det finns så många kvinnor som gör viktiga och intressanta saker i samhället och man borde fokusera på det i stället. För mig är kvinnlighet att uttrycka sig själv och det som finns inuti en – så det kan egentligen vara precis vad som helst, det är helt individuellt. Sen kan man medvetet använda sig av de traditionella stereotyperna också, för att uttrycka något annat och på det sättet utmana till nytänkande.
Kan du ge ett exempel?
– Jag tycker om att vända upp och ner på det lite, att ha på mig något typiskt manligt plagg ihop med ett traditionellt kvinnligt. Att göra saker som inte går ihop med omgivningens förväntningar är ett annat exempel, som att prata och ta plats där man inte förväntas göra det. Sedan upplever jag att jag bemöts olika beroende på om jag är tillsammans med en tjej eller med en kille också. Det händer att personer som inte känner mig blir förvånade när jag säger att jag har en kvinnlig partner, och det beror nog på att många fortfarande har en bild av att tjejer som blir kära i tjejer är och ser ut på ett visst sätt. Om de inte tycker att jag passar in i den bilden så kanske de placerar mig i ett "vanligt" fack. Det är förstås mänskligt att vilja placera saker i bekväma fack, men det stämmer ju inte alltid.
Har din syn på kvinnlighet förändras med åldern?
– När man är yngre handlar det ju ofta om att få vara med och att passa in, inte så mycket om att bryta mönster. Jag var nog inte den som skrek högst, men samtidigt gjorde jag min grej redan då.
Har du aldrig upplevt det som svårt att bryta mot normer?
– Jo, varje dag är en utmaning. Om man hänger med i media så får man en viss bild av hur det ska vara. Sen kan man ju välja att använda den och göra tvärtom, men det kräver i så fall att man verkligen vågar säga emot. Jag gillar att ifrågasätta könsroller och att ta upp såna här frågor till diskussion, och ett bra sätt att göra det är genom konsten. För ett tag sedan fick jag tag på tio veckotidningar från 60-talet och i dom hittade jag fyra annonser där kvinnor gjorde något aktivt – körde bil och fiskade och så – i stället för att bara posera. Sedan plockade jag ut bilder från tidningar i dag för att se hur pass mycket mer aktiva kvinnor blivit, men det var faktiskt ingen större skillnad. Texten på tavlan jag gjorde av klippen blev "You are nowfree", för nu för tiden får och kan vi göra precis hur vi vill, men gör vi det? Vi är fria, men många gånger är det en stor utmaning att leva så.