Lantbrevbäraren förbindelse till omvärlden

Det röda huset ligger där grusvägen slutar. Brevlådan på gårdsplanen markerar en annan sorts förbindelse till omvärlden. Det är vid lådan Tommy Törndahl bromsar in med dagens skörd av vita kuvert. Lantbrevbäraren är alltid välkommen.

Välkommen. Lantbrevbärarens ankomst brukar vara uppskattad. Både av människor och djur. Tommy Törndahl får hälsa på gårdens hund.

Välkommen. Lantbrevbärarens ankomst brukar vara uppskattad. Både av människor och djur. Tommy Törndahl får hälsa på gårdens hund.

Foto: Fotograf saknas!

Norrköping2016-08-31 08:28

I 16 år har Tommy Törndahl servat postens kunder på landsbygden runt om Norrköping. Det har blivit många mil i bil och en nära kontakt med människorna bakom brevlådorna. Som utomstående, tillfälligt i hans hasor, slås man omedelbart av främst två saker. Hans postbil är inte längre gul, den är blå. Och han blir inte längre inbjuden på kaffe i var och varannan gård eller stuga.

– Jobbet har förändrats, konstaterar Tommy Törndahl under en kort paus mellan ett korsband och en möbelkatalog.

Hans ankomst tycks emellertid oförändrat uppskattad och välkommen.

Damen i det röda huset där grusvägen slutar har, med åren, fått svårt med synen och det blir dottern Lotta som rycker in och bär in posten.

– För oss på landet har brevbäraren alltid varit extra viktig, säger hon. Det är nästan en förutsättning för att kunna bo så här. Jag bor själv på gården innan och hjälper min mamma att ta in posten om dagarna. Jag vet vad den här servicen betyder.

Ändå har lantbrevbärarens repertoar smalnat av under senare år. Förr var det, i princip, ett rullande postkontor som svängde in på gårdsplanen med möjligheten att hantera kontanter. I dag delar Tommy Törndahl, och hans kollegor, ut post.

– Vi har frimärken i bilen också, säger han. Men det är inte så många som vet om.

Vi följer Tommy Törndahl en solig förmiddag på linje fyra med Snöveltorp, Luddingsbo och Västra Husby som några av stoppen. Områden som delvis har förändrats och gått från rena landet till stadsnära åretruntbebyggelse. Men just efter Luddingsbo vindlar grusvägen över åkrar, mellan skogsdungar och bakom krön. Små gårdar där tidningen Land är självklar i brevlådorna. I en av brevlådorna ryms inte försändelsen och Tommy Törndahl svänger till vänster istället och kör upp till gården med det vadderade kuvertet. Kunden besparas en promenad på 300 meter.

– Det är så här man märker hur mycket näthandeln har ökat, säger han och överlämnar den efterlängtade försändelsen. Det är väldigt mycket paket numera. Folk beställer saker ändå från Kina.

Tommy Törndahls dagliga runda tar runt fyra och en halv timme och han kör under den mellan sju och åtta mil. Han säger att det känns som att han är utomhus trots att han sitter bakom ratten inne i bilen.

– Jag kommer ändå rätt nära naturen och det är en av fördelarna. Jag gillar skogen och har alltid orienterat mycket på fritiden. Det är lätt att följa årstidernas skiftningar. Till och med vinterväglaget har sin tjusning. Jag gick brevbärare inne i stan under två år men trivs mycket bättre så här. Att springa i trapporna är inget jag längtar efter. Dessutom får man en mycket bättre kontakt med kunderna här ute på landet. Även om även det har förändrats.

– Förr, framför allt när pensionen delades ut, blev det ofta kaffe ute i stugorna. Många satt ensamma och vi var kanske det enda besöket under dagen. Det är klart att de var lite pratsamma. Å andra sidan blev arbetsdagen längre då.

Hans bil är, som sagt, blå och inte längre klassiskt postgul. En följd av sammanslagningen mellan svenska Posten och Post Danmark där nu svenska och danska staten står som gemensam ägare till Postnord. Ett företag som kritiserats hårt under senare tid, både för problem med kvaliteten och för bristande lönsamhet. Postnords chef Anders Holm tvingades till och med gå ut och be om ursäkt i somras för den bristfälliga paketleveransen och försökte förklara varför chaufförer ertappats med att köra förbi mottagarna utan att försöka leverera paketen.

Kritiken har inte undgått Tommy Törndahl även om lantbrevbäringen i sig inte stått i fokus.

– Jodå, jag har läst den, säger han. Det är några av våra tjänster där det uppenbarligen har fallerat. Samtidigt känner jag att det inte riktigt gäller mig som kör här ute på landet. Vi har ju en helt annan kontakt med våra kunder. Jag kör mest i Svärtinge men har även en hel del erfarenhet av den här rundan och har en ganska god bild av vem som bor var.

Lantbrevbäraren vänder sin bil vid det röda huset där grusvägen slutar. Bilen är ännu välfylld med outdelad post och flera kunder väntar. Han tar fart mot Västra Husby så att det torra gruset yr bakom bilen i kurvan och Tommy Törndahl kan förmodligen räkna med att bli väl mottagen där också. Hans besök räknas fortfarande som dagens höjdpunkt på sina håll.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om