Karin heter egentligen något annat. Hon arbetar på en grundskola i Norrköpings kommun och har varit verksam i yrket i över 20 år.
När vi talas vid har det precis varit lov. Karin har varit hemma, men inte kunnat vara helt ledig. De första dagarna gick åt till att rätta prov och annat som hon inte hunnit med på ordinarie arbetstid. Resterande dagar malde tankarna.
– Du bär med dig dina elever i bakhuvudet hela tiden. Du vet att vissa kommer att ha det tufft under lovet. Du vet att en hög med dokumentation väntar när du kommer tillbaka.
Detta skapar en inre stress, som i perioder leder till sömnsvårigheter och hjärtklappning, berättar Karin.
Just "dokumentationsbördan" är en tydlig förändring inom yrket, säger Karin. Allt från kränkningar till utvärderingar ska hinnas med, vilket tar tid från den pedagogiska verksamheten.
– Jag tror att dokumentationen bottnar i en rädsla för att skolinspektionen ska dyka upp eller att skolan ska dra på sig en anmälan. Att den skulle leda till bättre resultat eller en tryggare skola har i alla fall jag inte sett några bevis för.
Karin känner att förtroendet för henne som lärare har försvagats. Dels gentemot ledningen, då hennes omdöme inte längre räcker till utan olika blanketter måste fyllas i. Dels gentemot föräldrar, som allt oftare ifrågasätter hennes ord och litar blint på sina barn.
– Dagens föräldrar ställer höga krav på skolan utan någon egentlig motprestation.
Karin tycker generellt att samhällets problem allt oftare blir upp till skolan att lösa.
– Allt från simning till hur du ska fungera i en relation.
Barn i behov av särskilt stöd ökar också, liksom kraven på eleverna.
– Allt detta sammantaget skapar en oerhörd stress för både lärare och elever.
Med coronapandemin har dessutom nya farhågor tillkommit, som att elever som varit hemma under en längre period kommer att öka arbetsbelastningen på sikt, utan att nya pengar skjuts till.
– Det behövs mer resurser. Inte tvärtom.
– Och så måste problemen erkännas.
Råder det en tystnadskultur i skolan?
– Absolut. Som personal är du rädd att sätta din skola och dina kollegor i klistret genom att påpeka brister.
– Ledningen i sin tur försöker tysta ned med attityden "det här löser vi internt", då det säkert ses som ett misslyckande för dem om problem kommer fram.