Precis som ni nu står därute har jag själv stått där, förväntansfull så många gånger. Det var alltid vårsommarskruden som skulle på när våren skulle firas. Jag kommer faktiskt inte ihåg att jag upplevde att det var varmt en enda gång.
Jag minns bara hur jag frös och hur jag längtade efter att elden skulle tändas, för då blev det åtminstone lite varmt. Och varför frös jag då?
Jo, för att sommarskruden skulle på, strumbyxor skulle av och knästrumpor på, vinterjackan byttes ut mot poplinkappan och stövlarna fick ge plats till lackskorna. Idag byter vi inte kläder så markant , för vi har lärt oss att det finns inget dåligt väder , bara dåliga kläder.
Jag minns hur mysigt jag tyckte att det var med alla färgglada snurror, stora ballonger och lukten av sockervadd. Var och varannan gick runt med en majblomma på kragen. En blomma som faktiskt verkar vara på utdöende i Norrköping.
Det var även då en folkfest som myllrade av människor. Det var den gången på året som ”hela Norrköping” samlades på ett och samma ställe.
Och hur många gånger har jag inte drömt om att just få stå här och hålla just det här talet till våren. Men jag förstod då direkt vid den tanken, att det var omöjligt, för när jag var liten så var det nästan alltid politiker och gubbar som stod för talen.
På de senaste åren har ju allt det där ändrats och nu är det inte så konstigt om det är en person från kulturlivet som får stå här i talarstolen och som på sitt personliga sätt förmedlar vad våren betyder för honom eller henne.
Nu märks det tydligt att våren är här. Ja, i år kom den till oss redan i mars, för en kort stund, för att sedan dra sig tillbaka en smula. Ja, det är ju så typiskt, vi är vana vid det. Vi säger alltid. Det kommer att komma ett bakslag!
Det är det som är tjusningen med alla årstidsväxlingar. Växlingen mellan vinter och vår sker inte över en dag. Men när Valborg står för dörren kan vi vara betydligt säkrare på att våren kommit för att stanna. Då är det inte bara skogen och växterna som vaknat till liv,utan även vi människor brister ut i en lyckligare version av oss själva.
På något märkligt vis får solljuset och den vackra naturen oss att se på vår framtid betydligt mer positivt. Vi känner oss friare och gladare. Vi börjar att morsa på varandra, vi börjar att prata mer med grannen, vi får lust att ta promenader och skratten kommer tätare o tätare!
Ja, att gå från en kall och mörk vinterperiod till att plötsligt bli mer social och att medvetet välja att gå från ett passivt agerande till ett aktivt ,det är grejer det!
Den första solstunden mot en husvägg i lä är obetalbar. Så fort du tar ett steg ur detta behagliga läge känns den kyliga vårbrisen. Den stora temperarskillnaden mellan att mysa i solen och att befinna sig i skuggan, är inte det typiskt för våren, så säg?
Tänk att glädjen kan vara så stor bara för att det är möjligt att någon vårdag , eller för någon kort stund få sätta på sig shortsen eller kjolen och flanera runt vårlätt i stan!
Jag är född och uppvuxen i Norrköping. Här har jag levt större delen av mitt liv, även om jag kortare stunder varit härifrån. Men kärleken till denna underbara stad ,gör att man ständigt kommer tillbaka. Det är inte för inte som både Ulf Lundell och Plura skriver om Norrköping i sina sånger.
Så vacker den är med sina parker, promenader och vattendrag. Så praktisk den är med närheten till Stockholm, skärgården inpå knuten och ett kulturliv som saknar motstycke hos andra jämnstora kommuner i landet. Att välja att bo och leva i Norrköping blir aldrig tråkigt. Här händer det alltid något inom nöjeslivet, friluftslivet eller inom politiken!
Valborgsfirande är en fängslande tradition och jag tror faktiskt att det är viktigt för oss att värna om våra traditioner.
Ja, jag tror att vi ska vara rädda om dem. De ger trygghet på något sätt och jag tror jag att vi alla också behöver röja ut det gamla för att ge plats åt det nya. Det är bra att städa undan gamla projekt, avsluta sådant som hänger i luften, att gå igenom högar som blivit liggande – allt detta , för att ge plats åt något nytt.
Vi behöver verkligen göra upp med en hel del gammalt och se till att elda upp vinterns skräp för att ge plats åt vårens nya och sprudlande grönska.
När jag fick förfrågan att hålla detta tal blev jag både hedrad och glad . När jag väl hade svarat ja, så kom tankarna som började att torna upp sig i mitt huvud. Eller så kan vi kalla det panik rätt och slätt. Ska talet vara roligt? Ska det vara fyllt av god substans? Ska det vara medvetet klyschigt om ”knoppar som brister” eller ”mina barndoms vårar”?
Ska jag kanske börja mitt tal på ngt nytt och humoristiskt vis, eller ska jag vara riktigt orginell? Ett tag tänkte jag börja mitt tal med ”Ring klocka ring” Nu gjorde jag ju inte det , det blev rätt traditionellt och nu har jag snart kommit till slutet.
Det är härligt att få dela denna kväll tillsamman med er. Förra året minns jag hur jag den 30 april fick flyga från ett jobb i Turkiet till ett annat för att spela komedin Hårda Bud med Börje Ahlstedt på Odenteatern i Stockholm. I år är jag här. Och som avslutning vill jag säga: Låt oss vara rädda om traditioner som valborgsfirandet. Firandet har en djupare innebörd än vad vi först tänker . Själva seden att få tända brasan om våren är gammal. Elden symboliserar värme och ljuse, men också något som avslutar det gamla – och därmed lämnar plats för det nya.
Så låt oss nu tillsammans ge plats för Våren! Ett fyrfaldigt leve för våren – Den leve , Hurra , Hurra , Hurra!