I ”Gamla” Norrköping hyllas det som var före det som är. Så löd rubriken på reportaget nyligen om hur vi i Norrköping kallar någonting för vad det var snarare än för vad det är i dag. Som Gamla lasarettet, Gamla lithografen och Gamla postettan.
Det finns flera exempel än så.
NT:s läsare har bidragit med en hel del som undertecknad hade missat.
”Jag bor i Gamla Smedby”.
Så kort och koncist skrev Helen Jörman. Just det, såklart. Gamla Smedby. Hur kunde det missas? Nåväl, det får bli ett studiebesök i den gamla delen av Smedby.
– Som jag tänker det begränsas Gamla Smedby av Smedby IP, Kungsängsleden, Lidaleden och Smedbyskolan, säger Helen Jörman. Vi har bott här i 14 år och trivs väldigt bra. Det är nära till i stort sett allting utan att man för den skull bor mitt inne i stan. Ändå var det i första hand huset jag föll för. Det är väldigt speciellt. Ett radhus från 1950-talet. I den här delen av Smedby är det också stor variation mellan husen. De äldsta skulle jag tro är från 1920-talet.
Maken Mats har dessutom rötterna i Smedby.
– Jag tror att det är ganska vanligt, säger hon. Att man som vuxen återvänder till den stadsdelen där man växte upp. Jag växte upp i Hageby och det är ju inte långt härifrån. Jag gillar Gamla Smedby, även om de nya områdena i Brånnestad och Rambodal nog smäller ännu högre för många.
Andra exempel på och tankar kring ”Gamla” Norrköping kommer från NT-läsarna. Jan Andersson skriver:
”Det är inte bara i folkmun det heter Gamla lasarettet. Även Östgötatrafiken använder namnet. Buss 119 har en hållplats som heter Gamla lasarettet”.
Catarina Anderssons exempel är något vi själva borde ha klarat:
”Gamla NT-huset är något jag hört. Då det låg på Hospitalsgatan”.
Daniel Andersson skriver också om Gamla lasarettet:
”Det mest intressanta är att gatuadressen till och med är Gamla lasarettsgatan. Hemköp i området har tvättat bort ordet Gamla. Butiken heter Hemköp Lasarettsgatan”.
Christina Demel tipsar om en bortglömd doldis:
”Gamla strumpfabriken, fick jag till svar när jag frågade efter vägen till Lauritz”.
Flera har skrivit om Hageby centrum. Som Andreas Svensson:
”Gamla Hageby centrum. Eller kort och gott bara Hageby centrum. Det är inte många som säger Mirum”.
Peter Karlsson håller med föregående talare:
”Kommer alltid att säga Hageby centrum. Fast det är Mirum i dag. Och fler än jag säger alltid Hageby centrum”.
Sebastian Winkler föreslår en annan självklarhet som borde ha varit med i det första reportaget – sin egen bostad:
”Här kommer vårt bidrag: Gamla Tennishallen”.
Såklart. En av Norrköpings främsta kulturbyggnader, invigd den 23 november 1929 och fortfarande tillgänglig för tennisspel. Dessutom, som sagt, bostad på samma gång. Gamla Tennishallen har överlevt alla mer eller mindre genomtänkta exploateringsförsök av Idrottsparkens omgivningar genom åren.
Ett annat ”Gamla” med idrottsanknytning kommer från Robert Cederlund:
”Gamla ridhuset är icke att förglömma. Men det kanske har ett aningen mer officiellt namn?”.
Norrköpings ”riktiga” Gamla ridhuset låg på Getängen och är borta sedan länge. Annars är det Norrköpings fältrittklubbs anläggning på Dagsbergsvägen som i folkmun kallas för ”ridhuset” i Norrköping. Det togs i bruk på 1940-talet.
Slutligen tipsar Claes Martin Hoffsten om Gamla E4:an, Gamla vattentornet (om det i Kättsätter räknas som det nya, skriver han) samt om S:t Johannes gamla kyrka (Hörsalen). Han skriver vidare:
”Sist men inte minst: Gamla gamla AMU-center, vilket jag förstår var beläget på Garvaregatan. En vän till mig skulle visa mig vägen till ett ställe och sa: Det ligger vid gamla AMU-center. Jag åkte till, vad som för mig är gamla AMU-center, Vrinnevi Park. Väl framme fann jag ej vad jag sökte. Min vän syftade på Gamla gamla AMU-center på Garvaregatan”.