Låt oss gå i Linnés efterföljd

Den torra sommaren 2006 med många slokande växter har ökat intresset för växter, som klarar långvarig värme och vattenbrist.
I olika stenpartier har vi länge samlat sådana tåliga överlevare - ofta lågväxande som Sedum, Saxifraga, taklök, mossflox och timjan - och på 1930-talet blev det högsta mode att lägga upp stenparti, en liten jordkulle med många olika torrväxter mellan stora stenar, som man kunde gå på.
Det finns ett stort sortiment av mer högvuxna perenner som klarar torrperioder och det finns goda skäl att införliva dem i sol- och värmeutsatta rabatter vid husväggar eller murar för att underlätta skötseln.
Bäst blir det med ganska stora grupper av de tåligaste med uppstickare av högre som liljor, brudslöjor, Heliopsis eller de aktuella grässorterna, där årets perenn Molinia arundinacea har en luftig skir blomställning, 130 cm högt sebragräs har vitgula ränder på bladen och nästan två meter höga tuvrörsorter har vackra vippor.

Lättskötta är gulltörel, Euphorbia polychroma, och vita, gula och röda röllika, där Parkers varietet blir meterhög. Tanacetum crispum, brokbladig renfana blir lika hög och de blå Aconitum, Delphinium och Echinops fyller också bra i rabatten. Helenium, Heliopsis och Rudbeckia är riktiga solblommor och Echinacea har nu kommit i flera varianter i gult och rött.
Blå, tåliga och kryddiga är Nepeta, Isop och lavendel och riktigt omväxlande färger hittas i Iris-sortimentets germanica-, barbata- och pumilagrupper.
Uppräkningen kan bli större men jag slutar här för läsarens egna studier och i vetskap om att Vår Herre sköter ev utgallring av felköp.

Linné är just nu väldigt aktuell i sitt 300-årsjubileum och Billbäcks har fått in en bra och vacker marktäckande buskros som heter Linnaeus. Blommorna är svagt doftande, enkla, gula med lite orange och blommande hela sommaren, så den blir säkert populär. De har också en ny röd, storblommig, 80-90 cm hög rabattros, Isabella Rosselini, som har mörkgrönt friskt bladverk och ger bra, svagt doftande, snittrosor.
Överhuvudtaget tycks kraftiga färger vara i ropet. Nästan svarta blommor finns i viol, stockros, akleja, och alunrot (Heuchera), som faktiskt finns i tolv sorter, eftersom den är efterfrågad till urnor och den rödbladiga H micrantha blev årets perenn 2003. En riktigt rödbladig smällspirea (Physocarpus), som blir 1,5 m hög blir säkert också populär trots att den heter djävulsbuske (varna barnen med smällspirea i stället).
Lite vilda växter säljs också och just nu är det sippor av olika slag. Jag blev särskilt glad över att man erbjuder bra exemplar av den utrotningshotade gulsippan, som vi förr kunde se vid Strömmens stränder. De har eller kan skaffa en hel del andra svenska vilda växter, som kan vara till stor glädje på naturtomter och i sortimentet finns bland andra kattfot, strandtrift, backnejlika, blodnäva, blåsippa, rosenvial, backsippa, gullviva, ormöga, fjällbrud och axveronika.

Det ger alltid goda uppslag när vi vandrar runt i olika visningsträdgårdar och jag rekommenderar gärna Billbäcks i Svärtinge, Trädgårdsföreningen i Linköping, Bergianska i Stockholm och botaniska trädgårdarna i Uppsala (särskilt under Linnéåret), Göteborg och Lund.
Resande som finns i trakterna mellan Ängelholm och Arild ska unna sig att besöka Splendor Plant i Svanshall vid Jonstorp för att där botanisera i Sveriges troligen största sortiment av plantskoleväxter av alla slag. Låt oss gå i Linnés efterföljd!