Man kanske tycker att man inte gör så mycket. Men ”man” är inte jag även om jag är en man. Jag tänker efter i ett par sekunder och konstaterar att det stämmer inte. På ett år har jag, löst räknat, gjort in i helsike mycket. Typ:
Sprungit ut till hönshuset 365 gånger.
Storstädat 52 gånger.
Småstädat 520 gånger.
Målat om halva fasaden på huset.
Rivit loss och byggt om halva verandan.
Sålt två bilar och tre cyklar och köpt två bilar.
Fixat ny markbädd till avloppet enligt kommunens alla tänkbara och otänkbara miljöregler.
Rivit ut hela badrummet och sett till att ett nytt har byggts. Med fuskhjälp från proffsiga hantverkare visserligen, men ändå.
Rivit vedskjulet och taket till växthuset och byggt nytt.
Rivit upp och lagt om golvet i halva undervåningen för att förhindra en möjlig vattenskada.
Varit med och fällt 20 träd på tomten och handklyvt dem (inte med handen alltså, om någon trodde det) till fem kubikmeter staplad ved.
Byggt en grillvagn.
Tvättat altanen psykonoga och oljat in den två gånger.
Åkt till Returpunkten med fulla lass 26 gånger.
Klippt gräset 26 gånger.
Tränat 100 gånger och dessutom struntat i att träna minst lika många gånger eftersom en inställd träning också är en träning, enligt lex Ulf Lundell och hans syn på konserter.
Sist men inte minst: Skrutit oavbrutet om allt jag har utfört. I bild, tal och skrift. På sociala medier och i riktiga livet. För alla i min omgivning och mig själv.
Pust. Andas nu. Det kanske räcker så. Budskapet har gått fram. Jag är halvbäng. Eller åtminstone lätt manisk.
Det kanske inte är världsrekord i vaktmästeri eller fastighetsskötsel men det är definitivt mer än jag gjorde för 20 år sedan, när jag var ensam och bodde i lägenhet.
Vad hände med all tiden då? Viss träning förekom självklart, och städning också mellan varven, men i övrigt kunde jag inte ens fantisera om att slå i en spik. Jag behövde det visserligen inte, men ändå.
Och det här är ändå bara min så kallade fritid. Min fria tid som jag kan styra hur jag vill. Det jag sysslar med utöver familjen och jobbet alltså, som rimligtvis borde få ännu mer tid och fokus från mig.
Jag inser att jag borde varva ner ta det lugnt. Och göra vad? Dricka whisky och se på fotboll kanske? Säg så här: den typen av nedvarvningar förekommer redan frekvent och jag ska definitivt inte öka på den dosen. Det vore inte hälsosamt.
Skogspromenader kanske är lösningen, med ett par tantstavar i nävarna? Eller korsord?
Tack för erbjudandet, men jag tror jag avvaktar ett tag till, även om sådana stillsamma aktiviteter börjar rimma med min ålder.
Men det gör gnälliga tjurgubberollen också.
Den spelar jag gärna ett tag till.