Ledsna toner som gör en glad

I varje liten nerv i Asha Alis tunna kropp sjuder det av musikalitet. Hela hon flödar rytmiskt till musiken, från tårna upp till axlarna. Det går inte att ta fel på hur mycket hon älskar att sjunga och hennes kärlek till musiken gör publiken strålande glad trots dystra melodier och kyligt väder. Till skillnad från andra artister i genren sing and song writer försöker hon inte spela svår på något sätt. Hon sitter inte uppkrupen bakom en alldeles för stor gitarr i lumpiga kläder med hängande mungipor, utan står stolt upp i en snygg glad klänning och låter sig slukas av sin egen musik. Hon fullkomligt strålar av glädje och energi. Hon hyllar till och med sig själv med en hel låt: A toast(to my self). Det är underbart att se! Omöjligt att ogilla. Faktum är att det är dyngskönt med någon som tillåter sig att vara stolt! Och som dessutom är bekväm med det. Det ger något alldeles extra till hela spelningen. Att Asha dessutom har en oerhört tonsäker och stark stämma och att ljudkvalitén i allmänhet är bra, gör att man kan luta sig tillbaka och bara njuta och ta in allt det vackra. Låta den lena varma rösten och de vackra arrangemangen rinna rakt in i hjärtat, borra sig in i hjärnan för att stanna. Det är låtar om "att vara ledsen på någon" säger hon. Men även om de är tunga gör de en lätt. För Ashas utstrålning är enorm. Ibland för arrangemangen i låtarna tankarna till Norah Jones. Ibland känns rösten med sina stora och snabba skiftningar från riktigt stark och mörk, till ljus och darrande, tankarna till Björk. Som i låten Tierd. Särskilt Björks första platta Debut. Men att det liknar skulle jag ändå inte vilja säga. Asha är sin egen. Har sin egen stil och kör sitt eget race. Och hon gör det oerhört bra. Utan omsvep är framförandet på den lilla scenen framför den de cirka 130 gästerna på Statsmuseets innergård ett av de bästa jag sett på länge. Helt klart det bästa i år. Så till er som inte var där: får ni chansen att se henne någon annan gång i sommar TA DEN!

Ledsna toner som gör en glad

Att se Asha Ali uppträda är magi. En riktig energikick i sommarkylan. Och vad gör det att regnet hänger i luften när solen själv står på scenen och strålar?