Lekfullt, vemodigt, sömnigt

Den molnfria himlen har världens lyckligaste färg. Den lyser fortfarande precis som barndomens sommarhimlar. De som lovade picknick, bad och korgar fulla med smultron. På andra språk är det blåa vemodets färg. Det måste vara en annan blå. Sommalovshimlens glada nyanser har inte ett enda litet moln av vemod. Kanske menar de kvällshimlens djupa, sammetsblå avsked till solen. Där kan man hitta några stråk av vemod. Sovrum ska vara blå, det har inredningsarkitekterna på tv sagt. De kan knappast mena varken om sommarhimlens lekfulla skiftningar, eller om kvällshimlens sorgsna slöjor. Sömnens blåa färg är havets och vågornas. Det är färgen som vattnet lånar av himlen, men sedan målar om med egna toner. Det är en starkare, djupare blå. En lugn färg som vaggar till sömns med vågornas lugna envishet.

Lekfullt, vemodigt, sömnigt

Morgonens första tanke är blå. Måtte det blåa finnas där bakom rullgardinen. Och när himlens klarblåa ljus hälsar godmorgon, då vet vi att i dag kommer människorna att ha lite längre till ilska och oro.