Har ni hört ordspråket "Synden straffar sig själv"? Tidigare tänkte jag; Sånt trams, rena skrocket. Vore det så enkelt behövs inga domstolar.Men småsynder straffar sig själva, har jag nu förstått. Det var något, gör det samma vad, som jag inte ville gå på.- Säg att jag vrickat foten, sa jag till en kollega som blev förskräckt.- Man ska aldrig säga så, nu kommer det att hända något.- Äh, lägg av. Med ett skratt gick jag ut ett ärende. En bit längre bort fanns ett potthål i trottoaren som jag inte såg. Jag trampade snett och fick linka tillbaka med en tillstukad,värkande fot.Jajaja, en slump bara.Häromdagen hade en närstående till mig tappat en tand. Jag vek mig av skratt. - Trodde åtminstone att du kommit över mjölktandsstadiet.Det var inte så snällt, kanske.En vecka senare på en utelunch kände jag plötsligt något hårt i tuggorna. Det var något litet och vitt. Snälla gode Gud, säg att det är kocken som tappat en tand. Men så väl var det inte.Sensmoral: Raljera aldrig högt. Tänk i stället.
