Vi kom att tala om busringning som drabbat en kompis, något jag sluppit hittills. Däremot ett tacksamt offer för skojringningar.
En envis symaskinsförsäljare snäste jag av eftersom karln inte fattade att jag var ointresserad. Kommunchefen som nyligen ville flytta delar av kommunkontoret till redaktionen, för att han upptäckt att huset är kommunägt, fick mig att tvivla men med kommunens sparnit vet man ju aldrig.
Först när skämtarna återtar normalt röstläge inser jag att jag åkt dit och får ett gott skratt.
Något jag däremot genomskådade direkt var björkarna någon ringde och ville sälja. Mitt i julveckan.
- Ni vill väl ha björkar utanför? Undrar mannen som presenterar sig med förnamn.
- Björkar? Ja, (fniss) det skulle vi bli ensamma om.
- Nej, alla på gatan vill ha det.
- Ja det blir nog snyggt med glitter (fniss) men ring vår platschef senare och skämta med honom istället.
Det visade sig helt seriöst vara en förening som var ute i mycket god tid med påskförberedelser. Skämt eller sanning - mig lurar ni alltid...