- Jag får bra betalt för att göra något jag älskar och träffar otroligt mycket sköna människor. Jag är fri och jag jobbar de tider jag känner för, förklarar han.
Vi träffar honom i centrala Norrköping en dag i slutet av augusti. Han står utanför Filmstaden och spelar sina egna låtar, ibland även någon Dylanlåt. I banjofodralet framför honom klirrar det till emellanåt. Faktiskt ett fint ackompanjemang till den rätt så distinkta banjoklangen. När Loke står och spelar möts han av leenden från förbipasserare men även av fördomsfulla, besvärade blickar.
Loke Berg är 23 år, har sin egen stil med dreads och skinnpaj. Han har även en unik livsstil, utan bekvämligheter eller fast punkt i livet. Han spelar för pengar på gator och torg, har ingenstans att bo utan luffar runt i Sverige.
- Jag tycker inte att det känns bra att ha det för bekvämt, jag känner mig bortskämd då, säger han.
När vi en stund senare sätter oss på ett fik för att lyssna på Lokes livshistoria bjuder vi honom på fika och han passar självklart på att ta en macka. Bäst att passa på när man blir bjuden! Fotografen och jag nöjer oss med en kaffe. Enligt Loke är luffarlivet inte alls komplicerat, allting löser sig alltid.
Loke började jobba som tidningsbud i Göteborg för något som han upplevde som en skitlön. Han ville bort. Efter att ha delat ut över sjuttio cv utan resultat testade han istället att jobba som gatumusiker. Han insåg direkt att det lönade sig bättre och sa upp sig. Han sa upp sig för att göra något han älskar, dock med en osäker inkomst.
Ett par tusen på en natt
Utanför Filmstaden hade han tjänat in 16 spänn på några minuter, vilket tydde på en bra timlön. 100 kronor per timme brukar vara en normallön för Loke. På nätterna i storstäderna tjänar man som mest, ibland kan det bli ett par tusen.
Eftersom han inte har några utgifter mer än käk och kontantkort blir det inga problem att överleva. Om han inte sover hos någon vän eller bekant så är det bara att sova under bar himmel och tända en eld, berättar han med inlevelse och självförtroende.
- En bra grej är alltid att hänga på till någon efterfest och somna på soffan.
Loke har svårt att hitta negativa saker med sin livsstil.
- Det kan vara en dålig jobbdag och du blir tvungen att stjäla mat. Sådant kunde vara jobbigt i början. Du kan få spö, bli rånad eller avkastad från ett tåg i någon håla, men jag har mina plankningsknep. Jag har ju alltid makten att åka vidare om jag inte trivs någonstans. Jag tror på tur.
Har ett eget band
Lokes dröm är såklart att kunna överleva på musiken, och då med Berg, bandet han spelar med. Han har inga planer alls på att skaffa ett "riktigt" jobb och tror att han kommer att fortsätta leva såhär, på somrarna i alla fall. Banjon är hans trygghet, han vet att han alltid kan spela för spänn om det skulle skita sig. Det är det han är bra på.
Han tycker själv att han lever ett drömliv
med allt han behöver, och med friheten som bonus.
- Det vore ju idioti att göra någonting annat, menar han.
Jobba ihop till en motorcykel
Hans historia gör oss mycket imponerade. Medan vi nyfiket lyssnar på allt han varit med om, trots sin relativt unga ålder, så vandrar vi mot parkeringshuset där hans hyrbil står. Även den är gratis, eftersom han ska köra tillbaka den till Jönköping åt ett företag som sysslar med envägsuthyrning av bilar.
- Det är jättesmidigt. Både för mig och personen som hyrt bilen.
Den här vintern ska han iväg till Norge för att jobba ihop pengar. Han vill spara pengar till ett transportfordon, helst en mc, som skulle underlätta hans resande liv. Därmed skulle han slippa planka lika mycket och slippa bli avkastad från tågen.
Bodde i en stuga i skogen
Det verkar finnas oändligt mycket att berätta, oändligt mycket att tänka på och mycket inspiration att få som en vanlig ungdom med alla bekvämligheter man inte uppskattar så mycket som man kanske borde. Det är inte alla 20-åringar i Sverige i dag som huggit sin egen ved och odlat sin egen mat, i alla fall inte frivilligt som Loke och hans bror gjorde när de flyttade ut till en stuga i skogen.
Loke har valt att leva denna livsstil helt själv, valt att gå emot normen som finns i dag för att vara människa, med en fast inkomst, bostad och mat på bordet. Hans nära och kära var förstås oroliga i början men nu har de lugnat ner sig.
När vi skiljs åt går han iväg med banjon på ryggen, ciggen i handen och rullkärran i andra - allt han äger och har. Han går vidare för att fortsätta leva för dagen.