Lovisa Ericson är 27 år och uppväxt i Åby. I oktober förra året påbörjade hon sin anställning ombord på ett kryssningsfartyg i Karibien. När hon klev ombord i Miami trodde hon att hon skulle vara tillbaka i Sverige i april – men så blev inte fallet.
Det var i slutet av en kryssning, i mitten av mars, som Lovisas kaptenen meddelade att de skulle tömma fartyget på passagerare på grund av coronapandemin.
– Anställda fick vara kvar ombord och jobba. Tvätta kostymer och städa exempelvis, säger Lovisa Ericson.
Efter några dagar fick hon beskedet att de skulle få åka hem, eftersom underhållningspersonalen var de som behövdes minst ombord när det inte fanns gäster. Bara någon dag innan hon skulle få åka hem kom ett larm om att någon ombord hade testat positivt för covid-19. Då isolerades personalen i sina rum.
– Rummen är mycket små och saknar fönster. Jag fick panik och krävde att få en gästhytt i stället, säger Lovisa Ericson.
Lovisa fick lämna rummet bara vid tre tillfällen om dagen för att motionera. På utedäck fanns en stor cirkel utmärkt där personalen fick gå. Överallt på fartyget fanns det vakter som såg till att reglerna följdes.
– Vi fick inte bestämma någonting. Det ringde i en klocka när det var dags att motionera och maten lämnades utanför dörren till hytten vid bestämda tider. Menyn var mer begränsad, vilket svårt eftersom jag är vegetarian. Jag mådde otroligt dåligt, faktiskt. Det kändes som att sitta i fängelse utan att ha förtjänat det, säger Lovisa Ericson.
På grund av brister i kommunikationen ombord och ständiga regeländringar fick hon hela tiden felaktiga besked om att hon skulle få åka hem.
– Det var jobbigt att inte veta när det skulle ta slut, säger hon.
Efter sex veckor fick hon till slut hoppa av fartyget, i Barbados. Där fick hon flyga till Sverige via London. Efter 14 dagar i karantän var hon hemma i Åby igen.
– Bara att gå runt fritt igen var så härligt. Jag minns att jag gick matbutiken och det kändes som att jag var i himlen. En sån här upplevelse får en att tänka.
Nu är hon ledig, sjunger ute på Sjöstugan i Kolmården på helgerna och volontärarbetar för Stadsmissionen. För tillfället är det oklart om hon kommer återvända till livet på sjön.
– Jag funderar på att plugga något på distans till hösten och håller ett öga på hur branschen utvecklas, säger Lovisa Ericson.