Marken ligger svart under träden och ryker fortfarande ett par dygn efter söndagens naturvårdsbränning på öarna i Stocksjön samt i områden kring det klara vattnet.
Längs med vägen ligger brandslangar och skyltar förklarar att bränning pågår. Doften av brandrök hänger kvar i luften och här och där blossar små lågor upp när vinden ligger på.
I söndags var förhållandena perfekta för bränning, och tändningsledare Johan Falck satte igång processen på uppdrag av markägaren Holmen.
– Luftfuktigheten kan variera från dag till dag. Det gör att vi är helt styrda av prognoserna. Det vi gör att vi sitter och avvaktar att det ska bli ett bra läge. Ett mönster med de rätta förutsättningarna. Då får man hugga, berättar Johan Falck om det lilla tidsutrymmet.
Därför har ganska få bränningar gjorts i år.
– Men vi brände tolv hektar, det gick jättebra. Vi började elda vid tvåhugget då morgondaggen försvunnit. Sedan körde vi fram till kvällen. Efter solnedgången steg luftfuktigheten så pass att elden la sig. Det går att hantera riskerna ganska så bra, berättar Johan Falck.
Många ringde, oroliga när de kände brandrök långt från området, som ligger i närheten av Östgötaleden, mellan Sörsjön och Ågelsjön.
– Var rök hamnar kan vara ett fullständigt mysterium. Det kan bli så att platser två mil bort kan bli insvepta av rök. Det går inte att göra en prognos på var det hamnar någonstans. Jag tror inte folk har obehag av det men man blir orolig, säger naturvårdsexpert David Rönnblom på Holmen skog.
– Spridningen av rök är lite som strålningen från Tjernobyl som föll ned i Gävle. Vi eldade här och det hamnade i Finspång. Det är svårt att nå fram, med information när det är så oförutsägbart, förklarar Johan Falck.
Sanna Strömberg, skötsel- och naturvårdsansvarig på region Syd fick samtal.
– Vi har informerat närboende i förväg om att vi skulle göra det här. Nu var det sydostlig vind vilket gjorde att röken dök ned långt ifrån området. Det gjorde att folk reagerade, berättar hon.
Att bränna skog är både kunskap, hantverk och en viktig del av skogsvården som gör att naturvärden och djurarter kommer tillbaka. På 1940- till 1960-talets senare hälft gjordes det alltid före återplantering som markförberedande åtgärd, främst i norra Sverige. Men kunskapen och traditionen med svedjebruk dog ut. Det var först i början av 2000-talet som sättet att vårda skog kom tillbaka. I dag är det en del av certifieringen för skogsbolagen.
Om röken är oförutsägbar är sättet att elda betydligt mer kontrollerat. Trots att det kan uppfattas som torrt i skog och mark, är luftfuktigheten det som avgör när det går att bränna skog. Eller rättare sagt mark och mossa i skogen. De flesta träden klarar sig vid en kontrollerad bränning. De som skadas eller dör skapar en god framtida livsmiljö för olika djurarter.
– Torka är två saker för oss som håller på med bränning. Det ena är det som folk ser, att vatten försvinner i bäckar och diken och att gräsmattan blir brun på sommaren. Det andra är hur hög luftfuktigheten är. För att lyckas bra med att bränna ska luftfuktigheten vara under 50 procent. När du kommer upp mot 70 procent spelar det ingen roll att det är torrt i diken och bäckar, det brinner inte ändå. Men det utförs ändå med stor försiktighet, säger David Rönnblom.