Redan i femte klass på Villastadskolan fick ”Matsa” upp ögonen för den två år yngre, söta flickan Agneta Boiardt.
– Jag såg att det fanns potential, men jag var huvudet kortare än henne så jag var tvungen att växa till mig lite först, säger han och skrattar.
Fem år senare blev en olycka deras lycka. Vid det laget hade båda börjat på andra skolor, men träffades igen då de blev vittnen till en trafikolycka vid Vägträffen.
– Jag kom på ena sidan av gatan och Agneta på den andra, när det smällde mellan bilen och motorcykeln. Efter att polisen haft vittnesförhör på plats, frågade jag henne om jag fick bjuda på en Pommac.
Efter läsken följde han henne hem. Agneta hade fått låna sin brors bryggarfrack (en slags dubbelknäppt skinnjacka).
– Jag frågade om jag fick prova den. Så vi bytte jackor och då sa jag hej då och gick iväg med den, jag ville ju träffa henne igen, säger Mats och brister ut i ett av de skratt han har så nära till.
Då var han 17 år och hon 15, och sedan dess har det varit de två. 1969 gifte de sig och tre år senare föddes deras son Martin.
Många känner Mats som bilhandlare från Rejmes, Ringborgs bil och Bilkompaniet, men hans säljkarriär började inom klädbranschen.
– Jag var 17 år och älskade kläder, jag var lite av en klädsnobb på den tiden. Det var i klädbutiken Athos på Hospitalsgatan som jag lärde mig grunderna i försäljarjobbet.
Sextiotalet var en härlig tid. Mats jobbade som säljare och butikschef inom en rad olika branscher. Han sålde pianon och orglar, swimmingpooler och husvagnar. 1969 fick Mats, av tobaksjätten Philip Morris, jobbet att introducera cigarettmärket Marlboro i Sverige.
– Det var underbart skojigt. Jag åkte runt och sålde cigaretter till affärer, krogar och tobaksaffärer, bodde på bra hotell och åt god mat. Det fanns hur mycket pengar som helst i bolaget. Tyvärr var ett krav att alla som jobbade där var tvungna att röka.
1974 erbjöds Mats att bli Philip Morris’ regionchef för Stockholmsområdet, men Norrköping var familjen för kärt. I stället hamnade Mats på Bayer Agro Kemi som sålde bekämpningsmedel till plantskolor och jordbruk.
– Från cigaretter till bekämpningsmedel som är förbjudna i dag, det är ju förskräckligt vad man varit med och förstört. Tiderna förbättras ibland och själv har jag slutat röka. Barnbarnen undrade om jag ville dö när de såg varningstexten på cigarettpaketen, då bestämde jag mig för att sluta.
Ett stort intresse för både Mats och resten av familjen är sport i allmänhet och IFK Norrköping i synnerhet.
– Jag blev ett hängivet fan när IFK mötte Malmö FF 1956. Det var 32 000 personer på Idrottsparken och publikrekord, det var under den matchen läktaren rasade. Spelarna blev verkligen våra idoler och jag har alltid följt laget sedan dess. Med åldern har jag bara blivit mer engagerad. Vi ser alla matcher och nu i höstas när AIK slog IFK med 6–0 blev jag så förbannad att jag inte såg klart matchen utan gick ut med hunden i stället.
År 2004 råkade Agneta ut för en svår fallolycka. Ryggen blev så illa skadad att hon inte kan sitta upp utan alltid måste ligga ner. Mats var då delägare i Bilkompaniet, men några år efter olyckan beslutade han sig att gå i förtidspension för att kunna ta bättre hand om sin fru.
– Det var helt rätt beslut, vi behövde ett lugnare tempo.
För att anpassa livet till den nya situationen sålde Mats och Agneta sitt sommarhus och köpte en specialanpassad husbil med bårsäng ombord.
– Vi har varit i Kroatien, Frankrike och Polen. Till och med på bortamatch mot Jönköping Södra. Nästa säsong planerar vi att åka runt i Sverige och upp till Lofoten i Norge.
Sedan olyckan är det Mats som är kock i hushållet, något han älskar att vara. Agneta berömmer honom ofta, även om hon tycker att hon var aningen bättre på att hålla ordning i köket. Ungersk gulasch eller en lättstekt, väl marmorerad entrecote tillsammans med ett glas gott rödvin är favoriterna en lördagskväll.
I dag slipper Mats laga mat, det är hans 70-årsdag.
– Vi reser bort till hemlig ort och firar med familjen. Vi tänker lyxa lite och hyra in en kock, det blir kalvfilé till huvudrätt. Det är egentligen inget roligt att bli gammal men jag känner mig ung till sinnet. Jag hoppas få leva mitt liv med Agneta så länge att vi får följa våra barnbarn när de tar studenten och blir vuxna.