Medeltida kulturarv i Söderköping

Wallbergska huset är Söderköpings äldsta bostadshus. I mer än 400 år har det funnits här, strax intill Storån och Rådhuset och klarat århundrade efter århundrade, även den tid då riksvägen strök tätt förbi på den smala Storgatan och fick husen att gunga.
Det är ett hus vars historia genom sekler varit starkt sammanflätad med stadens historia och i hög grad också landets historia.
Hagakvarteret port nr 57 var beteckningen från början. Ett stenhus med gård och flera mindre trähus. Tidigare fanns också ett hus mellan Wallbergska gården och Storån. Idag heter kvarteret Kung Johan III. Historien säger att kungen byggde stenhuset 1570, för att föregå med gott exempel när stadens trähus brunnit ner efter den danske härföraren Daniel Rantzaus korståg. Kungen lär också ha skänkt huset i morgongåva till sin blivande drottning Gunilla Bielke, men sanningshalten kan varken bekräftas eller dementeras.

Betydande handelsstad
På den tiden fanns cirka 1 600 invånare i Söderköping som ändå var en av landets mest betydande handelsstäder. Under huset finns källare med metertjocka murar uppbyggda med tunnvalv, men också spår av delar från 1400-talet. En legend säger att det ska finnas en underjordisk tunnel till klosterområdet, men någon sådan har inte hittats.
I bottenplanet på trevåningshuset finns en skoaffär. Resten av huset är bostad i två plan. Här bor Ulla och Lars Bodelius sedan 1994, mitt i ett byggnadsminne, en kombination av kulturhistoriskt arv och trivsam personlig bostad. Ulla har också bott här som barn. Det var morfar skofabrikören Axel Wallberg som köpte huset 1917, sedan dess har det tillhört samma ägarfamilj.
Innanför de kraftiga stenväggarna har människor bott och verkat i 435 år.
- Det känns som om väggarna utstrålar någon form av trygghet och lugn, säger Ulla.

Sliten läderportfölj
Ett hus berättar inte sin historia om människor, släkter och verksamhet förrän någon sätter den på pränt. I det här fallet Lars Bodelius och mera av en slump. I ett uthus hittade han 1998 en sliten läderportfölj bakom en träpanel, fylld av brev, kvitton, prislistor, fraktsedlar på kanalgående fartyg, auktionsprotokoll och andra dokument.
Och även om Lars också tidigare känt "historiens vingslag" i huset var det från den stunden som han - med egna ord - blev helt besatt av husets historia. Det resulterade i en bok fyra år senare, "Historien om ett hus".
- Livsöden rullades upp och inspirerade mig till en forskning som ockuperade all min fritid under en rad år, säger Lars. Ju mer jag klättrade bakåt i historien, desto svårare blev det, Men samtidigt var det en underbar känsla, en äventyrsresa i arkiven.
Han tog även internet till hjälp och lyckades komma i kontakt med ättlingar till de som levt här. Bland dem släkten deBesche 1794-1825 vilket ledde till att Ulla och Lars blev bjudna till Grensholms slott på släktträff och även själva fick besök av ett 20-tal släktmedlemmar som ville se var deras anfader majoren Hubert Gillis deBesche bott.
Andra släkter som ägnades särskild uppmärksamhet och bodde här på 1700-talet var färgaren Johan Gottlieb Mühlenderlein med tyska anor samt grevinnan Ulrika Sparre.
Åren 1825-1855 var det förmodligen mer liv och glam i huset än någon annan period. Då inrymdes här Söderköpings Stads Gästgiveri, vilket sammanföll med Göta kanals tillkomst. Här har med säkerhet svingats åtskilliga bägare öl och svalts ett antal immiga snapsar, eftersom gästgiveriet hade ensamrätt på utskänkning av sprit.
Men här blandades inte folk hur som helst. En gästgiveriordning för resandeutrymmen speglar den tidens klassamhälle och människosyn. En våning för adel, en för hederligt folk och en för gement sällskap. Det sistnämnda var förmodligen tjänstefolken som följde med sitt herrskapet på stadsresa.
När gästgiveriets glada dagar upphörde, var det två banker som tog plats i huset, Östgötabanken och Sparbanken från 1857 till 1862.

Fortfarande skoaffär
Därefter köptes fastigheten av Axel Elis Malmström som drev hållgård fram till 1917, då resande kunde parkera hästar på gården och övernatta i ett uthus. Malmström var en driftig handelsman och drev såväl
diversehandel som auktionskammare.
Ett av Söderköpings äldsta företag, Djurbergs Jernkramhandel, var också inrymt i Wallbergska huset 1880-1917.
När Axel och Elisabet Wallberg tog över huset blev det skomakeri på gården och skoaffär i bottenvåningen, vilken senare drevs vidare av Ullas föräldrar Inga och Erik Svensson. Skoaffären finns fortfarande kvar, liksom Axel Wallbergs namn på huset.