Michael Lindgren körde sin traktor när han såg hur en man försökte fly från en polisbil. Han stannade till för att se hur situationen skulle utveckla sig. Polismannen var ensam i bilen och Michael tänkte att han kanske skulle behöva hjälp.
– Polisen klev ur bilen och drog sitt tjänstevapen mot killen, som då släppte en kniv han höll i handen. Det kändes som han skulle ge upp men det gjorde han inte. Polismannen brottades med mannen på marken, han hade båda händerna upptagna och kunde inte ropa på förstärkning, berättar Michael Lindgren.
Han ropade till polismannen och frågade om han ville ha hjälp. Det ville han. Med gemensamma krafter höll de fast mannen på marken tills förstärkning kom.
Var du aldrig rädd?
– Nej. Om han hade haft någon mer kniv på sig hade det krävts ett mindre mirakel för att han skulle få fram den, han kom ingenstans. Men om polisen hade varit själv hade det kunnat gå illa, han hade ju kunnat få upp en armbåge i ansiktet eller något sådant. Det kändes fel att bara titta eller åka vidare. Personer som jobbar med riskyrken vill också komma hem till sina familjer.
Mannen som greps var efterlyst och anhållen i sin frånvaro. En polispatrull hade fått syn på honom vid resecentrum och en polisman jagade honom till fots vid spårområdet medan den andre åkte runt med bilen för att komma från andra hållet. Det var skälet till varför polismannen var ensam i bilen när konfrontationen slutligen uppstod.
– För mig var det en självklarhet att ingripa när jag såg att polismannen var ensam. Men det är nog bra att ropa först innan man ingriper, så inte polisen tror att man kommer fram för att göra något värre.
För sitt rådiga ingripande har Michael Lindgren fått ta emot en medborgarmedalj i silver av länspolismästare Ulrika Herbst. En utmärkelse han inte hade väntat sig.
– Det kändes ju bra att ta emot en sådan fin utmärkelse trots att jag bara gjorde vad jag tyckte var rätt. Men lite nervös var jag allt, jag brottas hellre med en knivbeväpnad kille än är med om något sådant, skrattar Michael Lindgren.
Han fick även lova Ulrika Herbst att han ska söka till polishögskolan. Han jobbar inom transportsektorn idag, ett yrke han har haft sedan tretton år tillbaka. Idag är han 35 år.
– Det kanske är dags för något nytt. Jag verkar ha lite fallenhet för att se när det händer grejer, jag tänker i alla fall att jag ska söka till hösten.