Vi räknar till åtminstone tolv bitmärken på ryggen, när vi träffar Mina och hennes föräldrar – mamma Manal Sakeer och pappa Ömer Vural – i deras lägenhet i centrala Norrköping. Mina verkar ha återhämtat sig hyggligt från den tråkiga upplevelsen på förskolan. Hon smilar och småler hela tiden.
Ömer kommer från Turkiet och Manal från Syrien – och vi har hjälp av en tolk när de berättar om händelsen.
– För tre dagar sedan, när vi hämtade Mina, såg vi att hon blivit biten i ansiktet. Personalen sa att det är normalt att barn bits, säger Ömer.
Men fler bitmärken upptäcktes på onsdagen:
– När hon hämtades på förskolan vid 14-tiden grät hon och skakade. Personalen sa att hon blivit biten på benen, säger Ömer och fortsätter:
– Hon var orolig i går. Klockan 18 sa jag till frun att vi skulle duscha Mina, så kanske hon lugnade ner sig, och då såg vi att hon hade flera bitmärken på ryggen.
Personalen hade missat bitmärkena i ryggen – och Mina skickades till akuten. Även där fick Ömer och Manal veta att det är normalt att små barn biter varandra emellanåt men de gjorde ändå en polisanmälan mot förskolan.
Nu har de bestämt sig för att Mina, som skolades in på Vattentornet för tre veckor sedan, ska vara hemma:
– Hon kommer inte att gå tillbaka dit, säger föräldrarna.
– Första dagen vi lämnade henne på dagis var hon glad när vi hämtade henne – men senaste dagarna kändes det som ”ta mig härifrån”, säger Ömer.
Sara Westerdahl, förskolechef på Vattentornet, beklagar det inträffade, men är medveten om att barn bits ibland.
– En utredning har påbörjats. Vi ser över våra rutiner och handlingsplaner.
Är det svårt för personalen att ha uppsikt överallt?
– Det är det vi ska se över nu.
Är det här någonting ni stött på förut?
– Bitningar förekommer, men vi jobbar förebyggande för att det här inte ska ske.
Handlar det om att ni har för lite personal?
– Man kan inte bara säga att det beror på det. Man måste se varje specifikt fall. Det är 15 barn i den här gruppen, men vid det aktuella tillfället var det tio barn, säger Sara Westerdahl.
Finns det någon standardåtgärd som kan tas till när sådant här inträffar?
– Vi är ju mån om våra barn och försöker jobba förebyggande. Det är ju där vi lägger våra insatser, säger hon och berättar att man har en dialog med familjen.