De som jobbar där är övertygade om att det sparar både mänskligt lidande och pengar.
- Många söker hit just för att de kan vara anonyma, säger Gina Ekdahl, Olle Johansson och Anders Kroon.
Socialt utslagna
Korridoren i huset är lång, men väntetiden för den som söker hjälp här är kort. Det är mycket viktigt.
Hur ser livet ut för de människor som söker sig hit?
- Det kan vara alla från väldigt socialt utslagna till människor med en god social förankring, säger Anders Kroon och tillägger att man gärna vill att människor kommer tidigt.
När en person med arbete, bostad och familj söker beror det oftast på att missbruket på något sätt börjat få negativa konsekvenser.
Det kan vara någon som åkt dit för rattfylleri och får kontakten via polisen. Det kan vara någon som har anhöriga eller arbetsgivare som börjar ställa krav. Relationer kan ha börjat knaka. Eller också har personen själv börjat inse sina problem.
Hjälpen består av samtal, enskilda eller i grupp. Första samtalet är en kartläggning för att personen som söker hjälp ska få berätta vad som är hans eller hennes mål och för att behandlingsteamets personal ska förstå vad som behövs. I bland kan det vara sådant som teamet inte kan hjälpa till med, som till exempel avgiftning, men då får personen hjälp att komma rätt.
För många finns det fler problem i livet än enbart missbruket. Eftersom arbetslöshet kan vara ett av dem samarbetar behandlingsteamet med både kommunens arbetsmarknadskontor och Arbetsförmedlingen. Vetskapen om att till exempel utbildning eller lönebidragsanställning kan vara möjligt kan förstås öka motivationen att komma ur missbruket.
"Går bättre för många"
Teamet vill gärna att kontakten hålls ett år ungefär.
Hur ser livet ut för människorna efter det året?
- Vi ser att det går bättre för många. En del kanske kommer tillbaka efter ett tag, men det är ganska normalt tycker vi, säger Anders Kroon.
I samband med varje samtal får en del personer göra en skattning av sin situation och där kan teamet se att till exempel den upplevda hälsan och relationer förbättras. Det görs andra uppföljningar också, till exempel en brukarenkät när kontakten avslutas.
Vad hade hänt med de här människorna om ni inte hade funnits?
- Då hade säkert många av dem kommit i kontakt med hjälp senare. Det hade blivit mer mänskligt lidande och fler som behövt institutionsvård, säger Olle Johansson.