Emma Schiöler stortrivs i Umeå, där hon utbildar sig till läkare. Det var också här hon kom i kontakt med MMA. Nu väntar VM för Norrköpingstjejen.
Emma Schiöler är mitt inne i en tentaperiod när vi hörs på telefon. Tentan är en förberedelser för den praktikperiod som nu väntar på läkarutbildningen.
Det var hösten 2020 som flyttlasset gick från Norrköping till Umeå, efter att Emma fått beskedet att hon antagits till utbildningen i den norrländska studentstaden. Här bor hon nu i en bostadsrätt och trivs jättebra.
– Jag har alltid velat bli läkare, om jag inte kom på något roligare på vägen förstås. Men det gjorde jag inte, skrattar Emma, som har läkaryrket i generna.
Farfar var läkare och hennes pappa har också det som yrke med Vrinnevisjukhuset som arbetsplats.
Men vägen till läkarstudierna var ändå inte spikrak. Efter studenten på Kunskapgymnasiet jobbade hon på ett LSS-boende för unga. En lärorik period, som hon bär med sig i sina nuvarande studier.
– Man finns till för människor som inte mår bra. Jag kände dock att jag i framtiden ville jobba mer medicinskt, tillägger hon.
Det var under den här perioden som Emma också såg att hon hade mer tid över för någon form av träning, förutom ridning som hon hållit på med sedan barnsben.
– Jag kollade på lite olika träningsformer som man kan börja med som vuxen och som inte är lagsporter. Då går till exempel gymnastik bort. Till slut fastnade jag för MMA, fast jag hade ingen aning om vad det var, säger hon med ett skratt.
Sporten som alltså förkortas MMA är en kampsport och står för Mixed Martial Arts. Här handlar det kort och gott om att få motståndaren på fall genom sparkar, slag och kast. Ja, i princip är allt tillåtet utom att exempelvis peta i ögonen, bitas eller dra i håret.
– Först blev jag helt förskräckt, när jag såg att man till och med fick slå varandra i ansiktet. Och när jag hörde en kille fråga tränaren "kör vi med stryp nu" trodde jag att han skojade. Men det gjorde han ju inte, konstaterar hon.
Emma Schiöler har hunnit med några tävlingar på svensk mark. Och det har gått bra.
Nyfikenheten blev dock för stor. Emma fortsatte att gå på träningarna. Adrenalinkicken hon fick av att ta ut sig maximalt, sporrade henne.
– Visst var det lite otäckt i början att slå och ta strypgrepp, men man vänjer sig. Man vet ju att alla är här frivilligt, säger hon.
Det är också frivilligheten som är hennes svar på frågan hur det går att kombinera ett framtida läkaryrke där man månar om människors hälsa, med att ägna sig åt en sport som kan skada.
– Det är ju inte så att jag går och vevar runt på stan. Alla som tränar och tävlar gör ju det frivilligt. Vi är där för samma mål.
Att bli uttagen till VM såg dock inte Emma framför sig när hon en gång letade sig in i träningslokalen. Men där är hon faktisk nu.
– Ja, jag har blivit uttagen till landslaget och nu i februari åker vi till Serbien. Det känns helt galet, säger hon.
Samtidigt är hon ödmjuk inför sanningen att det inte finns så många tjejer i Sverige som ägnar sig åt MMA. Det gör att tävlingstillfällena på hemmaplan inte heller blivit så många. Men de tävlingar hon deltagit i har hon vunnit.
Emma Schiöler efter en av vinsterna. Glädjen går inte att ta miste på.
Och det kräver träning. Fem dagar i veckan. Det kombinerar hon med löpning och styrketräning.
– Tyvärr tar ju knäna rätt mycket stryk under kampträningarna. Knän är en väldigt dålig uppfinning, skrattar hon.
Har du någon nytta av att du är läkarstudent i den här sporten?
– Ja, jag vet skillnaden på smärta och skada. Har du smärta kan du fortsätta, är du skadad är det en annan sak. Sen kan jag ju fixa till öronen, innan de blir såna där knöliga öron, du vet.
Okej...hur då?
– Orsaken är blodbubblor och de karvar jag bort på mig själv innan det blir brosk.
Hur reagerar dina omgivning på ditt val av sport? Dina föräldrar?
– De tycker faktisk att det är jättehäftigt, även om de önskar att jag valt en sport som inte är riktigt lika våldsam. Men de är stolta över drivet jag har.
Emma Schiöler vid ett av tävlingstillfällena, tillsammans med tränarna Joakim Frimodig och Tomas Eliason.
Vad förväntar du dig av VM?
– Jag vet inte, jag har ju ingen erfarenhet därifrån och vet inget om motståndet. Så vi får se.
Tävlingen äger rum 11-18 februari och Emma tävlar i 66-kilosklassen.
Men innan det bär av till VM är det alltså en tenta som väntar. Och vårt samtal återgår till Emmas framtida yrkesval. Om tre år är hon klar med studierna. Får hon önska är det inom intensivvården hon kommer att jobba.Tempot och variationen där är det som lockar.
Hon kan också tänka sig att stanna kvar i Norrland. På så sätt är cirkeln sluten. För det var faktiskt i Umeå hon en gång föddes.
– Jag trivs jättebra här, säger hon.