Myten att allt händer i Stockholm är just en - myt. Redan Heidenstam tyckte sig se att "världen inte är slut vid Stockholms tullar".Var gång man stöter samman med någon 08 står det klart. En miljon betyder alltid mer än åtta miljoner. Så många bor i provinsen. Att denna spillra överlever utan allsång och värstingjeepar är en gåta.Särskilt påtagligt blir detta när jag läser om Rolf Nilsén i Luleå. Han är nämligen "kändis" om än bara från Norrbottens-Kuriren.Därför har han också haft förmånen att förmedla otaliga möten med världens storheter. Något han aldrig skulle lyckas med i trängseln kring mikrofonerna på Rosenbad och Grand Hotel. (Men detta glömmer lätt den som är utsänd från huvudstadens drakar). Rolf Nilsén är inte bara djupt beläst och allmänbildad. Han har civilkurage - också det en bristvara i tider när personliga förmåner väger tyngre än filantropi. Han försvarade en utsatt kvinna på gatan, och miste nästan livet på kuppen. Nu till min slutsats: jag tvivlar starkt på att den kulturansvarige på största nyhetsorganet skulle uppvaktas av 700 personer om han råkade i knipa. Det kan bara hända en röst långt från Konstnärsbaren* på Smålandsgatan.*Klassisk Stockholmskrog livligt frekventerad av konstnärer och skribenter.
