Få gator i Norrköping är lika karaktäristiska sedda från ovan som Faktor Palms väg och Anders Reimers väg i Fyrby. De skiljs åt i trevägskorsningen, tar varsin slinga till vänster respektive höger och möts sedan igen några hundra meter längre fram. Fyrbyvägen nöjer sig med att löpa rakt fram, mitt emellan dem. Mönstret blir nästan hjärtformigt.
Tycker man inte att det räcker med att njuta av det udda gatumönstret, utan vill veta mera om området, pratar man lämpligen med Sven-Olof Andersson.
1964 tog han över Dalaborgs handelsträdgård – de stora vita byggnaderna på "hjärtats" vänstra halvan – efter sin pappa Ernst. Trädgårdsmästare Ernst Andersson, född i Vånga, startade Dalaborg 1921 efter att ha återvänt till hembygden efter några år på annat håll där han lärde sig yrket från grunden. I Fyrby fanns det gott om mark och utrymme för den egna handelsträdgården.
– Namnet Dalaborg tog han från Dalaborgs Folkets park i Vänersborg, berättar Sven-Olof Andersson. Det var sista platsen han jobbade på innan han flyttade hem igen.
I Fyrby har det, åtminstone, bott folk ända sedan 1300-talet och en gång i tiden ägde Louis De Geer det mesta av marken. Numera är det den egna vägföreningen som svarar för att vardagen fungerar. Faktor Palm och Anders Reimer var å sin sida framstående industriledare respektive handelsmän runt 1700 och fick ge namn åt de båda gatorna i kraft av sin geografiska koppling till området. Anders Reimer ägde bostad i Fyrby och faktor Palm donerade en ljuskrona till närliggande Östra Eneby kyrka.
– När handelsträdgården var ny fanns det en del sommarstugor här, säger Sven-Olof Andersson. Annars var det mest betesmark. På 1930-talet började man bygga om sommarstugorna till villor. Varje villaägare fick själv gräva sitt avlopp ute i gatan. Det blev inte jättebra precis. Avloppen gick rakt ut i skogen.
På den tiden hade också varje hus sitt eget namn. Sven-Olof Andersson visar en lista och från den plockar vi några exempel; Asphem, Emilsborg, Gröna Lund, Dannevagn och Majhem.
– Ett hus på Faktor Palms väg hette Darling. Ingen förstod vad det betydde. Mannen som bodde där hade varit i USA och byggde huset åt sin fru.
Handelsträdgårdens verksamhet är lättare att begripa. Blommor, frukt och grönt. Sven-Olof Andersson föddes rimligen med gröna fingrar och när han tog över Dalaborg 1964 ville ha bygga ut och utveckla verksamheten. Han byggde det allra första växthuset i aluminium, tidigare var det trä som gällde, med hjälp av bidrag från lantbruksnämnden. Framför allt var Dalaborg partihandel till blomsteraffärerna.
– Då fanns det otroligt många i stan, minns han. Bara på Kungsgatan fanns det fyra olika blomsterhandlare.
Det är andra tider nu. Importen växer och Dalaborg kontrar med begreppet "närodlat".
– Ett bra försäljningsargument, säger Sven-Olof Andersson. Många vill ha det så. Och jag ska egentligen inte gnälla över importen. Men det är en stor konkurrent. Förr ville inte de som sålde lökar till oss komma med färdiga blommor också. Så är det inte längre.
Sven-Olof Andersson menar att hans yrke snarare är en livsstil och jämför handelsträdgården vid ett slags kulturarv. Familjeföretaget är inne på den tredje generationen och även Fyrby i stort märker av ett generationsskifte bland de boende. Villor byggs om och till och befolkningen föryngras. Det är bara borta vid Wembley, Eneby BK:s klassiska hemmaplan, det numera råder ett lugn. Klubben har flyttat till nya marker vid Bråvalla.
Sven-Olof Andersson var engagerad i Eneby BK när klubben var ung.
– Vi fick syn på en lagbild i Rekord-Magasinet på skotska Celtic med sina gröna och vita ränder på tvären. Sådana tröjor ville vi också ha. Men de blev dyra. Man var tvungen att sy en rad med tyg i taget. Vi fick betala allt själva. Den som inte platsade längre vägrade att lämna ifrån sig tröjan som de hade betalat.
Sven-Olof Andersson skrattar gott åt minnet och går in i växthuset. Vinterns och julens högsäsong närmar sig och han har bråda dagar. En livsstil, som sagt.