Natten då Sverige fick VM
När Holger Bergerus vaknade av upprörda röster i korridoren utanför hotellrummet förstod han att Sverige kunde gå miste om VM 1958.
Foto: SCANPIX
Bergerus frikopplades från uppdraget som generalsekreterare för att enbart arbeta med fotbolls-VM. Han samlade en rad kompetenta personer omkring sig som fick ansvar för olika delar. Den ende av dessa som fortfarande är i livet är Bengt Ågren.Bengt är i dag 78 år, och fortfarande aktiv med mängder av uppdrag för Fotbollförbundet. Han berättar om det som hände för 50 år sedan som om det var i går. Bengt var ung gymnastiklärare i början på 50-talet. 1956 fick han order av Holger Bergerus att inte gå tillbaka till skolan i augusti. Han skulle arbeta på heltid med VM - som sekreterare i alla nämnder och kommittéer. - Du får bilda de kommittéer som behövs, sa Bergérus. Det blev domarkommitté, presskommitté, mottagningskommitté, transportkommitté, inkvarterings- och turistkommitté och festkommitté plus två kommittéer för varje spelort. En lokal organisationskommitté och en lokal presskommitté. VM spelades i hela tolv städer, varav några mycket små som Sandviken och Uddevalla. Nybyggen och tillbyggen
Det viktigaste för VM-arrangörerna var att säkerställa bra arenor. Fotbollförbundet övertygade politikerna i Göteborg och Malmö om att bygga helt nya stadion till VM. Det blev Nya Ullevi och Malmö Stadion, alltså de arenor som fortfarande används i Sveriges andra och tredje stad. Nya Ullevi kostade 28 miljoner, vilket motsvarar ungefär 350 miljoner i dag. På Råsunda och i Norrköping gjordes större tillbyggnader. På övriga arenor breddades planerna och nya läktare byggdes. De lokala politikerna insåg PR-värdet av VM.Råsunda tilldelades åtta matcher inklusive Sveriges öppningsmatch mot Mexiko och finalen. Av Sveriges sex matcher kom fem att spelas på Råsunda, bara semifinalen mot Västtyskland spelades i Göteborg. Ullevi fick sju matcher, Malmö fyra och Norrköping tre. Borås, Halmstad, Hälsingborg (som stavades så på den tiden), Västerås och Sandviken fick två matcher. En match spelades i Eskilstuna, Örebro och Uddevalla. Rimliga biljettpriser
Intresset för VM i Sverige var enormt. Men ändå var det bara tre matcher som var slutsålda. Framförallt svek publiken i Stockholm. Finalen var slutsåld. Men alla med biljett kom inte. Nya tillbyggda Råsunda kunde ta 52 400. På finalen fanns 49 737. Förmodligen åkte många tyskar med biljett hem efter semifinalen. Men tv var också nytt. För många var det en större sak att se en fotbollsmatch för första gången på tv än att se en VM-match i verkligheten.Ändå var biljettpriserna rimliga. 5-10 kronor på ståplats (finalen 12 kronor) och 10-25 kronor för sittplats - lite mer i semifinaler och final. 10 kronor motsvarar 120-150 kronor i dag. Svenska Dagbladets krönikör, och tidigare sportchef, Sune Sylvén berättar att han - som 18-årig fotbollsfanatiker - köpte en seriebiljett till Råsunda-matcherna för 64 kronor, alltså 8 kronor/match.- Det var jättemycket pengar, men jag jobbade extra på posten och tog alla pengar jag hade. De matcherna på norra ståplats glömmer jag aldrig. Det avgjorde mitt yrkesval.
Så jobbar vi med nyheter