– Räddningstjänsten Östra Götaland håller på att spara sönder verksamheten. De gör sig osams med alla för småpengar, säger en deltidsbrandman, som vill vara anonym.
Hans kollega instämmer. Just nu är det ett känsligt läge, men de vill ändå att Skärblackaborna ska få veta vad som är på gång.
Deltidsbrandkåren i Skärblacka består av 24 man indelade i 3 grupper, varav nio tjänster bekostas av BillerudKorsnäs. Nyligen hade grupperna ett möte med två representanter för den operativa ledningsgruppen. Där uttryckte brandmännen sin frustration över nedskärningarna, precis som de tidigare har gjort genom de fackliga organisationerna. Men de fick inget gehör hos cheferna den här gången heller.
Beskedet från ledningen var detsamma: Det är bara att gilla läget.
– Alltihop handlar om ekonomi, det bekräftade en av cheferna. De har glömt tänket på tredje man och det är för Skärblackaborna och orten som mitt hjärta klappar.
Missnöjet handlar framför allt om att ledningen beslutat att det inte ska vara en hel styrka kvar i Skärblacka, då en styrka kallas till Norrköping, för att stå beredd att rycka ut, när både brandstationen i Kvillinge och Centrum ryckt ut på en olycka eller brand.
– Tidigare har ett befäl kunnat ringa in några extra man för att det under tiden ska finnas en grupp, som kan genomföra en rökdykning, kvar i Skärblacka. Med det nya beslutet blir det bara maximalt tre ett par brandmän kvar, och vad kan de göra om det börjar brinna i en bostad? Inte ett skit.
– Det här behöver folk få veta innan det är genomfört.
Deltidsbrandmännen har svårt att acceptera det som de upplever som en radikal försämring för Skärblacka med omnejd.
Att ledningen samtidigt beslutat att dra ner antalet övningstimmar, från 56 till 50 timmar per brandman och år, säga upp avtalen med befälen och att drastiskt skära ner ersättningen för förlorad arbetsinkomst vid obligatoriska läkarbesök i Norrköping, gör inte saken bättre.
Detta sker samtidigt som ett klippverktyg för 330 000 kronor installerats i bilarna, trots att det bara ska sitta där i tre månader. Det tycker deltidarna är slöseri med resurser. Men ingen lyssnar på dem.
– Vi känner oss överkörda. Det går inte att diskutera någonting. De har bestämt sig för ett spår och kör på det.
Nedskärningarna och ledningens attityd till deltidsbrandkåren gör att flera funderar på att hoppa av.
– Frågan är om det finns någon deltidsbrandkår kvar till sommaren? Många av oss har familj, som vi delvis försakar på grund av att vi valt att stå samhället till tjänst.