Nej, Saba är inte rädd för råttor
Elefanter är stora. Väldigt stora. Så stora att de inte borde vara rädda för någon eller något. Utom möss förstås.
Foto: Fredrik Jonson
Frågan är om det är en "sanning" som dessutom verkligen stämmer? Hela Helgen bestämde sig för att utmana myten och, i bästa fall, skrämma upp Kolmårdens elefanter riktigt ordentligt. Så Hela Helgen drar till djurparken med Basil i sällskap. Basil är en liten tystlåten, orörlig och väldigt mjuk tygråtta som i bästa fall skulle kunna tas för skräckinjagande. Förmodligen fullt tillräckligt för att få Saba, Bua och Sao Noi att trippa på tårna och trumpeta i panik.Men Emelie Olander är inte lika övertygad.- Det är nog inte råttorna eller mössen i sig elefanterna reagerar på, säger hon. De anar att det är någonting smått och okänt som rör sig väldigt snabbt där nere på marken. Det är klart att de blir oroliga. De skulle reagera likadant om det var en människa som kom rusande i full fart alldeles intill dem.- När vi släppte ut våra surikater i sin nya inhängnad intill elefanterna, stod elefanterna på rad och tittade på sina nya grannar. Det var någonting nytt och okänt i deras närhet.Inte ett trumpettjut
Hennes kollega Dan Köhl, också elefantskötare, dömer dessutom ut Basil som elefantskrämmare.- Den där musen kommer inte elefanterna ens att identifiera som något djur, säger han nedslående. Det är bara som en bit bomull för dem.Emelie Olander tar med sig Saba ut på gården för att låta Basil göra sitt jobb. Hela Helgens skrivande testpatrull håller sig på behörigt avstånd. Det är i alla fall någon i sällskapet som är rädd, eller åtminstone försiktig. För Saba är väldigt stor.- Hon är världens snällaste, försäkrar Emelie Olander och fiskar upp kraftfoder ur sin byxficka och bjuder på.Väl ute på gården släpps Basil fri. Han ligger helt stilla. Rör inte en muskel och Saba slänger en ointresserad blick på den märkliga, gråa figuren. Rädd? Nja, det vore att överdriva. Inte ens en kvällstidning skulle kunna skönja någon panik i Sabas blick. Och några trumpetstötar hör vi inte.Emelie Olander försöker med allt. Håller Basil tätt intill Sabas ansikte. Placerar råttan på elefantens framsträckta vänsterben. Låter Basil låtsaskrypa uppför snabeln. Ingenting hjälper. Saba är hur cool som helst och den gamla myten vittrar obarmhärtigt sönder inför våra egna ögon.- Hon är inte jätteförtjust, men hon är absolut inte rädd för råttan, konstaterar också Emelie Olander.Råttor kan sprida sjukdomar till elefanter
En del av myten om elefanternas påstådda råtträdsla handlar om att råttorna gnager på elefanternas naglar och därmed vållar stort obehag. Dan Köhl kan inte tänka sig att det är något som stämmer i den tesen.- En myt som sagt, säger han. Däremot kan råttor sprida sjukdomar som drabbar elefanter. På 1990-talet dog två elefanter i en djurpark i Tyskland sedan de drabbats av elefantkoppor. En typ av smittkoppor. Det var säkerligen gnagare som hade spridit smittan.Saba belönas med ett saftigt fång gräs sedan råttexperimentet högtidligen avslutats. Basil, den ofarlige, stoppas ned i fickan igen efter att effektivt ha tagit kål på en av djurvärldens mest seglivade myter.- Att något så stort skulle vara rädd för något så litet. Det är det som gör den här myten så rolig, säger Emelie Olander och leder in Saba igen.Och vem bryr sig väl egentligen om myten är sann eller inte?
Så jobbar vi med nyheter