Nettans liv styrs av socker

Nettan började äta sötsaker för att klara av att sluta med tabletter när hon fick reda på att hon var gravid för drygt 20 år sedan. Sedan dess har sockret mer och mer tagit över hennes liv.Varje dag sätter hon i sig godis och kakor för mellan 50 och 100 kronor.För att tillfredsställelsen ska infinna sig har hon en särskild ritual. Hon lägger sig i soffan med ett täcke över sig, stänger av allt ljud som stör, tar fram en skvallertidning och det hon bestämt sig för att äta.Kan inte sluta
Trots att kroppen protesterar efter en stund kan hon inte sluta. Hon vräker i sig konstant i en-två timmar, och blir helt utmattad efteråt. Magen svullnar upp så mycket att hon knappt kan andas, hon får kramper och blir illamående.Och efteråt kommer självföraktet.-Jag verkligen hatar mig själv då, får sådan ångest. Känner skam, skuld. Man tappar livslusten. Jag skulle vilja skada mig själv då, säger Nettan, som inte vill ha sitt efternamn i tidningen av hänsyn till sina barn.Blir det mot förmodan något ätbart över kastar hon det i sopnedkastet, fast besluten om att aldrig äta på det sättet igen.Grävde i soporna
Tidigare använde hon vanliga soppåsen i lägenheten. Men det fungerar inte längre. Hon tvekar innan hon förklarar varför.-Dagen efter gick jag och grävde upp det då. Det är så äckligt, säger hon föraktfullt, men begäret är så starkt. Det går inte att förstå om man inte har varit beroende.Hon beskriver socker som en makt, som är omöjlig att stå emot.-Det kan inte gå fort nog när suget sätter in, fast jag har bestämt mig för att jag inte ska. Jag kan vara besviken, ledsen, arg. Det finns alltid en anledning, och då skiter jag i det jag har bestämt.Nettan är desperat efter hjälp. Hon äter antidepressiv och ångestdämpande medicin. Hennes egna försök att lägga av med sockret har kraschlandat.-Jag stör ingen. Jag står inte utanför bolaget och tigger, jag sitter inte i Hörsalsparken och skriker. Jag försummar inte mina barn, mitt hem ser inte ut som en kvart. Men jag skadar mig själv. Varför blir jag inte tagen på allvar? Jag är sockerberoende.Otrolig abstinens
Under åren har hon trappat upp sin sockerkonsumtion. Från början var hon "periodare". Men nu är de rena perioderna lätträknade.Förra hösten körde hon avgiftning på egen hand. Hon rensade både skafferi och kylskåp, och slutade helt med kolhydrater och mjölkprodukter. Hon lät bli allt som innehåller någon form av socker.-Första veckan var jag så dålig. Abstinensen är otroligt stark. Jag svettas, skakar, mår illa, blir förvirrad.Hon klarade den värsta fasen och var helt kolhydratfri i fjorton dagar. Under tiden gick hon ner fem kilo. Magen fungerade som den ska. Hon började även må bättre psykiskt.-Jag fick tillbaka livsgnistan.Men efter två veckor kunde hon inte stå emot begäret. Ett tillfälligt återfall, tänkte hon, och gav inte upp.Det gick en vecka till innan hon halkade dit igen. Sedan blev det ännu tätare mellan sockerchockerna.Drabbar barnen
Det värsta med missbruket tycker Nettan är att hennes barn drabbas. Rösten brister när hon berättar om hur den elvaåriga dottern påverkas.-Jag mår så dåligt av att jag förstör för henne, säger hon mellan tårarna.-Min dotter får äta mer godis än hon borde. Det ger en ursäkt för mig att äta.Nettan har precis börjat gå på Pilens öppenvårdsmottagning för människor med alkohol- och narkotikamissbruk, efter att hon vänt sig till socialtjänsten. Hon säger att hon kan få hjälp med sitt beroende där, men inte med kosten. Hon efterlyser också stöd från andra i samma situation, och vill bilda en samtalsgrupp.-Ska jag behöva supa ner mig för att någon ska ta mig på allvar?

Nettans liv styrs av socker

Socker påverkar hela Nettans liv. -Jag kan inte stå emot. Du måste antagligen binda mig, säger Nettan, som missbrukat socker i över 20 år.