Niklas tog motorcykeln till Gambia
Söderköpingssonen Niklas Hedenström har nyss kommit hem efter ytterligare ett äventyr på motorcykeln. Det svåraste var 80 mil i väglös öken.
Målet med resan var Ghana, men i Gambia drabbades Niklas Hedenström av parasiter och tvingades stanna. Här vid fiskestranden i Tangie, Gambia.
Foto: Fotograf saknas!
- Det är snarare att man vill härifrån igen. Allt står still i Sverige, allt går sakta, inte minst trafiken, säger Niklas Hedenström.
- Det är väldigt tyst här. I tropikerna är det en annan ljudmatta. Det tar väl ett par dagar att landa.
Målet med resan var Ghana. Han kom inte riktigt så långt. Han drabbades av parasiter i Gambia och fick hejda sig där.
- Efter flera olika kurer på plats som inte hjälpte var beslutet att söka upp ett universitetssjukhus i Sverige det enda rätta.
Körde i lös sand
Niklas Hedenström säger att resan genom Afrika har gått bra, men att det har varit väldigt jobbigt.
- Själva Saharapassagen var av mastodonttyp, lite mer än man överhuvudtaget kan föreställa sig. Jag har kört lite öken förut i Pakistan, men inte såhär pass jobbig biotop.
Genom Mauretanien körde han 80 mil utan vägar. Det var bara sand. Han åkte i sällskap av några schweizare i två jeepar. Större delen av sträckan var han tvungen att låta motorcykeln och packningen åka i en av de fyrhjulsdrivna bilarna.
- Det hade varit otroligt svårt att klara av det som ensam resenär.
Han kunde även förvara extra vatten och bensin i bilarna.
- Tills de helt plötsligt packade av mina grejer och bara stack ifrån mig. Där stod jag mitt i sanden helt övergiven.
Men han klarade sig.
- De första tio milen var jobbiga. Det var lös sand. Jag fick springa bredvid motorcykeln många gånger och långa sträckor för att komma loss, och skjuta på hojen.
Han har tältat mycket under resan, och hängt upp myggnät i träd och sovit där under.
Ibland blev han inbjuden att sova hemma hos familjer.
- Framför allt i Marocko var människor oerhört vänliga och välkomnande. Vid ett tillfälle ville de till och med gifta bort sina döttrar, vilket jag inte riktigt kunde ställa upp på.
Tutade av sig själv
Motorcykeln är en Kawasaki KLR 650. Den klarade de flesta påfrestningarna. Niklas Hedenström bytte olja och gjorde rent luftfiltret ofta. Men söder om Sahara började motorcykeln bete sig lite konstigt.
- Tutan började tuta av sig själv. Blinkersen kunde börja blinka.
Han tror att det var värmen som påverkade elsystemet. En dag i öknen var det 51 grader. Nu går den som vanligt igen.
Resan blev 1 400 mil. Men det var inte bara körandet som var målet.
- Jag har varit mycket i Västafrika förut. Jag har hälsat på vänner och bekanta. Alltid är det någon ceremoni, giftermål eller dop man blir inbjuden till. Och jag var ute mycket i naturen.
Han berättar om häftiga naturupplevelser. Inte så mycket zebror och giraffer som man ofta ser på bilder från Afrika. Däremot några elefanter, gulfärgad himmel av blåsande fin sand och en sjö med rött vatten, nästan lika salt som Döda havet.
- Vattnet var illrött. Det är inte botten som gör färgen, det är verkligen vattnet som är rödfärgat. Efter badet blev man vit, saltet i vattnet sitter kvar på kroppen.
Förra resan till Indien resulterade i en bok. Det lutar åt att det blir en efter den här resan också.
- Jag får höra med förlaget. Det finns vissa intresseförfrågningar. Jag har skrivit utförlig dagbok under tiden.
De flesta skulle nog benämna Niklas Hedenströms resa som ett stort äventyr, men han tycker inte att den är så speciell.
- Det är lite tuffare tag än en vanlig semesterresa förvisso. Men man kan göra fantastiska turer om man är målinriktad och spontan. Det behöver inte resultera i för höga omkostnader.
När han funderar på nästa strapats är det Asien igen.
- Jag vill åka landvägen med bil till Indien och köpa en jeep där. Och sen fortsätta med den upp i Himalaya och österut genom Bangladesh och Burma mot Indokina. Kambodja och Laos verkar spännande. Det är bara pengarna som ska räcka till. Det gäller att jobba hårt ett år framöver och spara nya pengar.
Så jobbar vi med nyheter