År 2007 började Nils teknikprogrammet på Ebersteinska gymnasiet, redan efter ett år fortsatte han till pilotgymnasiet i Västerås, som kombinerar naturvetenskap med flygutbildning under två år.
Ett val han aldrig ångrat.
- Det finns inget vackrare klassrum än soluppgången sedd från luften, berättar Nils.
Tidigt i utbildningen fick han börja flyga själv. Han var bara 16 år gammal när han flög alldeles själv för första gången, en upplevelse som vägde upp den stora mängden plugg som skolan krävde.
Efter Västerås flyttade Nils förra året till Lund och högskolan för trafikflyg. Egentligen ville han bli stridspilot, men det trodde Nils att han var för lång för så han sökte inte ens Försvarsmakten.
Men i Lund lärde han känna två killar som var med och utvecklade Jas 39 Gripen, och de övertalade honom att ge Försvarsmakten en chans. Han skickade in en ansökan och kom till antagningarna som pågick under sex dagar i höstas. Under testen fick de bland annat prova på olika g-krafter då de satt i en g-slunga, och ta på sig en gasmask och gå in i en gaskammare för att testa hur man klarar av olika tryck.
När vi träffar Nils är han på besök hemma
i Norrköping, och han tar med oss på en flygtur i ett litet flygplan från Kungsängen. Han börjar försiktigt men snart höjer han svårighetsgraden. Strax är det vi som får testa g-krafter, närmare bestämt 2g, vilket känns jätteläskigt men häftigt då allt blir dubbelt så tungt. Att skaka på huvudet är en kraftansträngning.
Förutom Nils var det 800 personer som sökte till stridspilotutbildningens fyra platser. Mellan jul och nyår kom det oväntade men glada beskedet att han blivit antagen.
- Det känns väldigt spännande och jag är helt övertygad om att det kommer leva upp till mina förväntningar, säger Nils.
Därefter följde i vintras en grundläggande militärutbildning, GMU, i tre månader och för en månad sedan flyttade Nils till Enköping för att gå en kompletterande militärutbildning, KMU. Efter det väntar militärhögskolan i Stockholm i tre terminer.
-Dom här lumpenliknande utbildningarna har inte varit så väldigt roliga men ganska intressanta på sitt sätt. Vi har tränat mycket på att leda grupper eftersom jag kommer bli utbildad till gruppledare, säger Nils.
Det som händer sedan är att han antingen flyttar till Linköping eller Tyskland, beroende på om han ska utbilda sig inom transportflyg, stridsflygplan eller helikopter.
En stund senare under vår flygtur får fotografen Alexander testa att styra planet själv, vilket han gjorde bra men något vingligt. Sedan testade vi på något som Nils beskrev som fritt fall. Det pågick inte under lång tid men det var tillräckligt länge för att känna att vi var helt tyngdlösa och jag trodde helt seriöst att vi skulle dö. Jätteläskigt, men jag förstår verkligen varför Nils valt just detta yrke.
Adrenalinkicken var otrolig.
- Jag sökte Försvarsmakten för att det är roligt att flyga, inte att kriga. Flygning är det bästa jag vet, det är så häftigt för människan är inte skapad för att vara i luften. När jag flyger får jag trotsa det och det är en extrem frihet. Att flyga militärt är roligare än charter för då får man flyga snabbare och lägre, det är också mer utmaning och ett äventyr, berättar Nils.
- Det är lite charmigt att flytta runt så mycket, jag tycker inte att det gör något när man är ung. Jag kommer vara 23 år när jag är färdigutbildad, ha mitt drömjobb och bra betalt, berättar Nils och fortsätter:
- Om jag skulle skadas eller av någon annan anledning inte kunna flyga mer är jag garanterad en annan tjänst inom försvaret och samma lön som jag skulle haft om jag var pilot så jag känner mig väldigt trygg.
Vi flyger vidare mot Söderköping. Trygg är kanske inte ordet för vad jag känner. Snarare känns det väldigt onaturligt när vi två gånger är nära att krocka med fåglar. Men när jag väl vågar slappna av och titta ut så är det otroligt vackert och häftigt att susa över S:t Annas skärgård i 250 kilometer i timmen. När jag sitter i passagerarstolen bakom Nils kan jag inte fatta att han bara är nitton år för han känns så van, men det är mest häftigt hur man ser att han verkligen trivs och känner sig som hemma. Jag förstår helt och hållet hur all utbildning kan vara värt några timmar i luften.
Nils har skrivit kontrakt med försvarsmakten på tio år. Under utbildningen offrar man mycket tid och reser mycket, men när den är över är det som ett vanligt åtta till fem-jobb måndag till torsdag.
Hur kan du vara så säker på att det är det här du vill syssla med resten av ditt liv?
- Det är inte säkert att jag har samma uppfattning nu om trettio år. Det är tvärtom nästan säkert att jag inte kommer ha det, men nu känns det här rätt så det är bara att köra hårt. Jag kan inte vara lyckligare än vad jag är nu. Jag sitter i den sitsen som jag har drömt om hela livet.
Nils vill uppmuntra fler till att söka Försvarsmakten, särskilt tjejer som det inte finns så många sökningar av.
- Jag tror att många har fastnat i fördomar om att Försvarsmakten inte är något för tjejer. Problemet är inte att de tjejer som söker är dåliga, utan att de är så få. Men jag hoppas och tror att det är något som kommer.