Klockan 13.16 den 25 april, ungefär en timme efter att Expressen låtit Markus Wiechel svara på sina rasistiska uttalanden i chatten, sms-ade Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunen den Wiechel chattat med.
Så här skrev han: ” Hej Martin Kinnunen, Sd, här. Skulle vilja höra med dig ang en sak som gäller Markus. Ring gärna om du har möjlighet. Mvh.”
Sparad chattlogg
23 minuter senare, klockan 13.39, ringde han.
En liten stund senare, klockan 14.02, valde chattaren att själv ringa upp Martin Kinnunen, som gick rakt på sak och frågade: ”Vad jag vill veta är om du vet något om den här loggen. Jag vill veta om det stämmer eller är fabricerat?”
Chattarens svar är tydligt. Chattloggen finns sparad och han minns Markus Wiechels uttryck ”satans jävla aphelveten” och ”efterblivna jävla pensionsräddare” väl.
Alltså visste Markus Wiechel hela tiden att han chattat om det här med personen ifråga, men till Expressen sade han:
”Det där tror jag inte jag har skrivit, men är det så...Nej, jag känner faktiskt inte igen det”.
Och Martin Kinnunen sade:
”Vi vet inte om han har gjort det. Så mycket kan jag säga. Då är frågan hur man ska tolka de här sakerna. Dels minns han inte det här och vi kan inte vara säkra på att det verkligen skett”.
Trots minnesförlusten och osäkerheten på om chattloggen verkligen finns sms:ar alltså den pressansvarige chattaren redan en timme efter det att Expressen konfronterat Wiechel med uppgifterna.
En etisk fråga
Juristen Karin Persson, som arbetar för Justitiekanslern som ska värna om meddelarfriheten och anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare till massmedierna, säger att det här fallet inte klassas som efterforskande av källa, eftersom Martin Kinnunen inte representerar någon myndighet.
– Som jurist kan jag inte ha någon synpunkt på detta, det är en etisk fråga, säger hon.
Magnus Dahlstedt, biträdande professor på Remeso det vill säga avdelningen för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet, anser också att det här agerandet är i en gråzon.
– Men det är klart att det inte är helt lämpligt, men det kanske mest olämpliga är att det förekommer dubbla dagordningar så att det överhuvudtaget finns skäl att kolla upp det man sagt. Antingen står man för det man säger och då är det oproblematiskt eller så gör man det inte.
Han tycker att det är särskilt anmärkningsvärt att ett parti med Sverigedemokraternas historik, där ett antal personer i ledande ställning har en bakgrund i extremhögern, inte städar framför sin egen dörr.
– Om partier inte låter sig granskas då har vi på sikt ett stort demokratiskt problem, som inte bara rör det enskilda partiet.