Videon är inte längre tillgänglig
När Ulf började jobba för den kristna organisationen Hela människan på 1970-talet var Ria-Center den enda verksamheten. Sedan 1980-talet har han varit föreståndare och under många år var han även verksamhetsansvarig. Han var med och byggde upp second hand-butiken på Kabelvägen och de sista 14 åren har han varit stationerad där.
Jobbet har bestått av allt från att köra hem möbler åt kunder, till att hantera personalfrågor. I dag har butiken sju anställda och cirka 15 volontärer. Ulf utesluter inte möjligheten att han själv kommer tillbaka som volontär någon gång i framtiden, men just nu känns det ganska avlägset.
– Nu ska jag bara gå hemma och skrota, ta hand om mig själv och mitt hem. Det ska bli jätteskönt, säger han.
Ulf är inte det minsta rädd för att bli sysslolös.
– För några år sedan kostade jag och min fru på oss en swimmingpool. Det var det bästa vi gjort på många år.
Poolen kräver också en hel del omvårdnad innan badsäsongen kan börja, och nu har han tid med det.
Till vintern tänker han i stället ta upp måleriet som legat i dvala de senaste fem, sex åren. Ända sedan 1990-talet har han målat ordvitsiga tavlor med filmjölkstema. Bland motiven finns bland annat en orkester med namnet "Filadelfias filharmoniker", artisten "Fil Collins" och "Filibaba och de 40 rövarna". Den sistnämnda föreställer 40 Arla-kor porträtterade bakifrån.
– Det tyckte jag var jättekul, säger Ulf.
När han målar är det som om tiden försvinner och ibland har det hänt att han suttit och skrattat högt åt sig själv när han kommit på något extra klurigt.
1994 kom han i kontakt med Arla i Stockholm och de köpte alla tavlor han kunde visa upp och på mindre än en timme var alla borta.
– Jag tyckte det var en rolig idé, och att de också tyckte att det var roligt var ju väldigt bra.
Jobbet har tagit mycket energi och de senaste åren har Ulf varit väldigt trött. Ungefär samtidigt som han slutade måla slutade han också att arbeta ideellt, vilket han hade gjort större delen av sitt liv. Mestadels inom kyrkan hemma i Östra Ryd, där har han sjungit i kören och suttit i kyrkorådet, där han också varit ordförande.
– Men jag gick in i kyrkväggen då för fem, sex år sedan. Jag visste inte att jag var så trött som jag var. Det var kyrkoherden som sa åt mig att ta en timeout, jag hade inte ens tänkt på att man kunde göra det, berättar han.
Trots det minskade tempot har tröttheten hängt sig kvar, och den senaste tiden har Ulf känt sig otillräcklig som chef. Han vet inte hur länge till han hade orkat fortsätta, därför kommer pensionen väldigt lägligt.
Slutar gör han ändå med en bra känsla, för förra veckan ordnade personalen en stor överraskningsfest för honom.
– Det var en jättehärlig kväll som jag inte hade väntat mig, jag hade tänkt att jag bara skulle gå hem när jag jobbat mitt sista pass.