Den öppna anstalten har planterat de sista blommorna. Grönsakerna kom aldrig i jorden det här året, för när de är mogna för skörd har Kolmårdsanstalten redan tömts och nycklarna lämnats tillbaka till fastighetsägaren.
Slutet närmar sig för den öppna anstalten som funnits i det gamla sanatoriet sedan 2004.
– Som mest har det varit 180 platser här. Idag har vi 70 platser varav 30 är belagda. Sista maj stänger verksamheten. 28 juli ska vi lämna ifrån oss nyckeln, säger kriminalvårdsinspektören Daniel Sundby.
Den har kallats budgetanstalten då den länge var Sveriges billigaste anstalt att driva för Kriminalvården. Från början satt framförallt ekonomiska brottslingar med kortare straff här, något som har ändrats med tiden. Nu liknar Kolmårdsanstalten mer de övriga 16 klass 3-anläggningar som finns i Sverige. Den lägsta klassningen utan direkta avvikelsehinder.
35-årige Amadou, som egentligen heter något annat, är på slutet av sitt fängelsestraff. Han är dömd 16 år för mord.
För honom blev ett liv utan murar en utmaning efter dryga sju år på slutna anstalter.
– Fasta rutiner är en trygghet när man sitter på ett sådant ställe. Det är en stor skillnad för här är det helt öppet och samtidigt nära till friheten. Så på ett sätt kan det vara mycket tuffare att sitta här. Men det har fungerat bra, jag har lärt mig att stänga av. Det är skönt att kunna vara i sin egen cell och ha det som tillflyktsort, säger Amadou.
Nu har han varit en av de längst intagna på Kolmårdsanstalten. Amadou kom hit 2020.
– Det är mycket större ruljans på fångar här än på en högre klassad anstalt. Man måste svälja mycket som intern. Du måste påminna dig om din tid, för man är människa och har givetvis känslor och tankar. Samtidigt har de som suttit länge automatiskt mer respekt här. Vi som suttit länge är också mer måna om att sköta permissioner och sådant, då vi har varit på värre platser, säger Amadou som kommer att lämna Kolmårdsanstalten och ta klivet ut till ett familjehem.
Ute i växthuset står två andra interner och ansar anstaltens sista blomgrupper som går ut för försäljning i de lokala butikerna.
– Ska det här vara ett straff? Då skulle jag vilja bjuda in familjen, för vi lever hårt därute. Det är farligt. Men det här var det bästa som hänt mig, jag är förändrad som person. Vi har det bra och det är inte för att fjäska för personalen. De är jättesnälla här, hjälpt mig med CV. De vill dig väl här, det är inte som på klass 1-anstalterna, säger Jimmy som heter något annat.
Det är inte bara interner och personal som droppar av inför stängningen. På möbler och inventarier sitter klisterlappar med namn på andra anstalter dit de ska flyttas. Allt löst annonseras internt mellan Kriminalvårdens enheter. Finns det intresse återanvänds allt som går i stället för att slängas. Så traktor och lagertält har redan sin nya plats efter stängningen.
– Det som inte är klart ännu är karparna i utomhusdammen och vad som sker med anstaltens akvariefiskar som de intagna fött upp, säger kriminalvårdsinspektör Maria Sjöbeck.
Fastighetsägaren Mattssons har ingen färdig plan på vad som kommer ske med fastigheten.
– Vi vill använda byggnaden till att skapa något som stärker området, antingen bostäder eller någon annan typ av verksamhet. I dagsläget är det inte fastställt exakt vad det blir, säger Patrik Ericson, vd i dotterbolaget Brabo.