Det konstaterar socialstyrelsen i en nyligen publicerad skrift kallad Näring för god vård och omsorg. Nu tänker man öka trycket för att få äldreomsorg och sjukvården att förstå vikten av nutrition.
Nästa steg är att införa tvingande regler, så kallade föreskrifter, för hur man ska förebygga och behandla undernäring, något som drabbar var tredje patient inom vården.
Socialstyrelsens bild bekräftas av revisorerna på landstinget i Östergötland. Som NT tidigare berättat är de mycket kritiska till att sjukvården inte lever efter den kostpolicy som antagits och som jämställer nutritionen med annan medicinsk behandling.
Glädjer dietisterna
Två som är glada att strålkastarljuset nu riktas mot näringsfrågorna inom vård och omsorg är dietisterna Evalill Grönberg och Susanne Grehn på Vrinnevisjukhuset. På sjukhuset är det bara deras två kliniker tillsammans med barnkliniken och psykiatriska kliniken, som har dietister.
Infektionskliniken har dock precis fått en 10-procentig tjänst.
Och ännu sämre är det i Norrköpings äldreomsorg. Där finns inga dietister alls. Således finns igen tradition där att upptäcka undernäring och behandla den. Detta skapar problem när patienten sjuk och skröplig sedan hamnar i en sjukhussäng.
Lättare förebygga
- Det är mycket lättare att förebygga undernäring än att bota den. Det är synd att de som sysslar med omsorg och vård inte får möjlighet att jobba systematiskt med näringsfrågorna, säger de två.
Enligt rutinen på kirurgkliniken, som jobbat längst med nutrition, som en del i behandlingen, ska en nutritionsbedömning, en så kallad screening, göras inom 24 timmar. Ett sätt att hitta de patienter som behöver hjälp. Det är en sjuksköterska som gör screeningen. Då mäter och väger man patienten, räknar ut BMI och intervjuar dem om viktminskning, aptit och matvanor. Svaren resulterar i olika poäng och när de räknas ihop vet personalen också vilka åtgärder som ska sättas in.
Svag uppföljning
- Numera har vi också som rutin att ge alla inneliggande patienter på våra avdelningar en energirik näringsdryck fördelade i små portioner tre gånger om dagen. Detta har haft en mycket god effekt, säger Susanne Grehn.
Hon är nöjd med det arbete som man fått igång på kliniken där personalen är intresserad och duktig men är bekymrad över hur det följs upp när patienten skrivs ut och ska tas om hand av kommunen. Det arbete man lagt ner på sjukhuset riskerar att raseras direkt eftersom kunskaperna är bristfälliga ute i kommunens omsorg.
Evalilla Grönbergs medicinklinik är en betydligt större klinik med tre i stället för två avdelningar och en mycket större mottagningsdel. Där har man ännu inte hunnit lika långt men är på god väg att genomföra samma rutiner.
Har inte råd
- Ibland vill de andra klinikerna, som inte har egna dietister, använda oss som konsulter men det säger vi nej till. Vi hinner inte och tycker det är viktigt att vara knuten till en klinik. Man får bättre möjligheter att påverka personalen i det dagliga arbetet.
De två berättar att de har lobbat på andra kliniker för att anställa dietister men hittills utan framgång:
- De förstår oss men konstaterar att de inte har råd.
Evalill Grönberg och Susanne Grehn har båda lång erfarenhet av dietistjobbet:
Gammal kunskap
- Detta är inte ett plötsligt behov som upptäckts nu. Vi har jobbat för detta i många år. Kunskapen har funnits länge. Men vi har haft svårt att få genomslag inom hela vården. Främst läkarna har historiskt inte sett sin roll i detta, men de blir allt mer medvetna om kostens betydelse och utgör inget motstånd idag.