Ofta konstigt
Ett försök i höstas utgjorde inget undantag. Jag satt bekvämt i en trädgårdsstol när min hjärna utan förvarning började arbeta. "Vad bra jag har det", sa jag högt. Så långt var det inte flummigt. Det var sedan tankarna spårade ur. Någon har slitit med att tillverka den här stolen så jag kan sitta och ha det bra, tänkte jag tacksamt. En stol tillverkad speciellt till mig är en angenäm tanke. Inte nog med det. Någonstans har oljearbetare borrat efter olja till min trädgårdsstol av plast.
Oljan har hämtats av ett fartyg, byggt av varvsarbetare. Innan dess har några gruvarbetare brutit järnmalm så järnverksarbetare kunde tillverka plåt till fartyget. För kanske ett år sedan ringde väckarklockan och en raffinaderianställd stönade av trötthet men kom med en kraftansträngning iväg till jobbet. Det var inte vilken dag som helst, just den dagen fixades oljan som skulle bli plastgranulat till min stol.
Under tiden som allt det hände förbereddes andra detaljer för att jag ska kunna sitta och njuta i en stol. På många håll i världen tillverkades delar och transporterades till en plats där en lastbil monterades. När väl plastgranulaten kommit till plastfabriken med lastbilen tog yrkesarbetare tag i med att tillverka just den stolen min kropp trivs så bra att sitta i. Inte nog med det, väl i affären placerade någon anställd den så bra att ingen annan hann före att köpa den.
Oj, oj vad jag kände mig tillfreds med livet, så många som har slitit bara för min skull. Det är underbart att känns sig speciell. Det är mycket härligare än att känna sig utnyttjad. Känna sig som någon sorts mjölkko som det gäller att sälja så mycket det går till och så dyrt som möjligt.
Så jobbar vi med nyheter