Olov Janse glömde aldrig sin skola

Olov Janse glömde aldrig sin skola i födelsestaden Norrköping. När han avled i mars1985 var han 93 år gammal och mentalt vid full vigör in i det sista. Men han kunde blivit än äldre. Komplikationerna efter en inte alltför allvarlig trafikolycka i dåvarande hemstaden Washington ändade hans liv. Hans hustru Renee Janse, född i Ryssland som Sokolsky, levde i ytterligare 15 år och var vid sin död i december 2000 97 år gammal. Det var först därefter donationen eller arvet till De Geergymnasiet blev aktuellt, nästan 100 år efter att Olov hade gjort sin första skoldag i den anrika skolan, med historia tillbaka ända i 1500-talet.
Rektor Per-Anders Jarlborg tvivlade aldrig på att donationen var äkta, men hade då inte en aning om vem eller vad som låg bakom den knappa miljonen som damp ned så oväntat.
Det är först nu, efter NT:s efterforskningar, som Olov Janse trätt fram. Internationellt erkänd blev han, men aldrig något stort namn i Norrköping. Hans finns omnämnd i Norrköpings Tidningar när han fyllde 70 år 1962. när han avled 1985 samt i korthet vid ytterligare något tillfälle under 50-, 60-talet.

Banbrytande arbete 
- Olov Janses arbete var banbrytande för kännedomen om Vietnams tidiga historia och hans stora bokverk är fortfarande ett referensverk för alla arkeologer med intresse för Vietnam. Det säger Magnus Fiskesjö, chef för Östasiatiska museet i Stockholm. Så sent som 2002 arrangerades ett internationellt seminarium vid Östasisatiska, där Olov Janses namn fanns i centrum. Då ställdes också Olov Janses många skatter ut från hans resor i Vietnam och Ostasien. På plats fanns arkeologer från hela världen.
Samtidigt med donationen till De Geergymnasiet fick även Vitterhetsakademin i Stockholm en större summa pengar. Den kommer att bilda grunden i Olov och Renee Janses minnesfond. Priset ska årligen tilldelas en nordisk vetenskapsman som gjort framstående insatser. Olov Janse blev medlem i Vitterhetsakademin 1961.

Började skolan 1902 
Året var 1902. Olov Robert Ture Janse var tio år och skulle börja på Norrköpings högre allmänna läroverk. Han hade tio år av studier där innan han 1912 lämnade latinlinjens fjärde ring och sin klasslärare lektor E. Rosengren. Tjugoårige Olovs betyg var bra, men bäst i klassen var han inte. Bäst var han i språk, inklusive modersmålet. Där var det genomgående AB, liksom i kristendom och historia. Sämsta betygen kom i latin, fysik och teckning där det bara blev B, alltså godkänd.
Sannolikt bodde Olov Janse under skoltiden i Norrköping hemma hos familjen med pappa Thure och mamma Stina Karolina. Thure var karamellfabrikör och drev Janses karamellfabrik. Den låg ungefär där kv Kannan finns i dag. En märklig detalj är att det fanns sju karamellfabriker i Norrköping vid 1900-talets början.
När Olov började på Högre allmänna läroverket bodde familjen på Repslagargatan 31. De flyttade under början av hans skoltid till Hantverkaregatan 51.
Farbrodern inspirerade 
Olov själv flyttade efter sin examen till Uppsala för universitetsstudier. Redan då var han på det klara med att det var arkeologi han ville syssla med. I sin närhet hade han två inspiratörer.
För det första sin farbror Otto Janse, som var arkeolog med svensk medeltidshistoria som specialitet. Olov Janse skriver i sin bok Ljusmannens gåta (utkom 1959), som är en utmärkt lättläst berättelse om han och hans maka Renees forskningsresor i Vietnam och Ostasien: "Primus motor för detta mitt intresse var min käre farbror, Otto Janse, som på våren 1906 (Olov var då 12 år) förberedde utställningen för kyrklig konst för den stora industriutställningen i Norrköping samma år. Han gjorde talrika resor i östgötabygden för att i de gamla kyrkorna söka efter medeltida dyrgripar (...) Min far, som hade häst och vagn till förfogande, tjänstgjorde ofta som ciceron, och jag fick i regel följa med på dessa resor."

Bröderna Nerman hans vänner 
Den andra inspiratören var Ture Nerman (1886-1969), journalist, politiker och författare, född i Norrköping. Han också arkeologiskt intresserad och upptäckte bland annat den första stenåldersboplatsen vid Bråviken. Men det var hans bror Birger som blev en auktoritet inom nordisk arkeologi. Båda, liksom den tredje brodern Ejnar, kom att bli Olov Janses vänner för livet. En vänskap mellan släkterna som bestått genom generationerna och lever än i dag.
En obekräftad uppgift säger att Birger och Olov träffades när den förstnämndes lekplats förstördes av en utbyggnad av Janses karamellfabrik. "Jag tröttnade snart på karamellerna, men fick en vän för livet", ska Birger Nerman senare ha skrivit.

Tidig fransk kontakt 
1922 disputerade Olov Janse på en avhandling om rika och märkliga guldfynd från svensk folkvandringstid. Redan under studierna inför doktorsgraden hade han förlagt en betydande del av dem till Frankrike och som färdig doktor arbetade han omväxlande vid det franska arkeologiska nationalmuseet och vid Statens historiska museum i Stockholm. Han erbjöds till och med en professur vid Sorbonne, men eftersom förutsättningen var franskt medborgarskap avböjde han.

Tre Vietnamexpeditioner 
Det var i Paris som Olov Janse kom att intressera sig för östasiatisk arkeologi. Hans alltmer initierade arbete ledde till att han av några franska museer fick i uppdrag att leda en arkeologisk expedition till Indokina. Den första turen från oktober 1934-maj 1935 följdes av ytterligare en under tiden oktober 1936 till januari 1938. Olov Janses grävningar väckte, via bland annat utställningar i Paris, stort uppseende och nu började även amerikanska museer visa sitt intresse. En följd av detta blev en tredje expedition till Indokina och Filippinerna från november 1938 till augusti 1940. På samtliga turer följde hans hustru Renee med.

Bosatte sig i USA 
1940 bosatte sig paret i USA och 1948 blev Olov Janse amerikansk medborgare. Under åren tjänstgjorde han bland annat som gästprofessor vid Harvarduniversitetet, vid Cambridge, Massachusetts, som museiman i Washington, specialisttjänst inom Unesco och som specialist på Indokina i amerikanska utrikesdepartementet. Han lärde till exempel amerikanska officerare att umgås med farorna i den främmande orienten. Även president Lyndon Johnson anlitade den svenska arkeologen som Sydostasienexpert.
När universitetet i Saigon i Vietnam inrättades fanns Olov Janse med under inledningsåren 1958-1959 som gästprofessor för att ordna undervisningen i arkeologi.
På sin ålders höst bosatte sig paret i en vacker lägenhet i ett exklusivt äldreboende på 4000 Massachusetts avenue i Washington.

Händelserikt liv 
Renee Janse arbetade en tid vid kongressbiblioteket i Washington och gav 1952 ut boken Soviet transportation and communications.
Makarna Janse fick ett långt och händelserikt liv tillsammans. Deras samlade tillgångar uppgick till flera miljoner kronor, som delades mellan organisationer i USA, efterlevande i Sverige och Ryssland, Vitterhetsakademin - och så DeGeerskolan i Norrköping. De pengarna kommer förmodligen att bilda grunden till ett stipendium i Janses namn.