(O)lyckliga Lotta

Hon var blomstrande vacker när jag fick henne. Oemotståndlig som en pingstbrud. Bladen var blanka och blommorna överglänste varandra i färgstyrka. Jag blev jätteglad.
Det är jag inte längre.
Flitiga Lisa går väl an. Men Lyckliga Lotta. Hör ni inte hur namnet förpliktigar?
Det är lika bra att erkänna. Sedan Lyckliga Lotta kom i min ägo har hon aldrig varit lycklig, bara lotta. Därtill är hon alldeles för krävande. Och jag alldeles för lat.
Var och varannan dag tvingar hon mig att göra livräddande insatser. Hon är inte direkt diskret med sin olyckliga situation. Hela hon hänger som en säck. Hon kunde lika gärna hålla upp en skylt med texten: NU HAR DU GLÖMT ATT VATTNA IGEN, SLÖHÖG!
Varje dag vill eländet ha sig en slurk. Det är ett himla skvättande. Inget jag är van vid. De som brukar överleva i mina fönster är främst kaktusar och andra ökenväxter. Kort sagt sådana som inte är så kinkiga utan mer som periodare. De sponkar rätt hårt ibland. Därefter står de sig en tid. Men den här...
Kära Lotta. Vart tog vår lycka vägen?