Orättvisa behövs för fred

Jag är emot dödsstraff. Vedergällningsprincipen klingar fint hos personer som står för rättvisa och ekonomiskt förnuft, öga för öga, tand för tand. Så ska samhället styras.
Och visst kan en man som våldtar och mördar förtjäna att dö, till exempel Hitler, Pinochet, Stalin eller Saddam Hussein? Ja, varför inte George W Bush? Många gillar att säga "hoppas de får tag i den där Bin Laden så vi blir kvitt honom". Vi brukar också påpeka hur mycket brottslingarna tär på ekonomin medan de sitter och ugglar i fängelset. Kort sagt, vi tänker sällan längre än näsan räcker.

Dödsstraffet är så konservativt att makrill börjar lukta färskt. Okej, det fungerar bra som en teokratisk lag, där Gud skapar rättvisa genom vedergällning, men jag tror inte på den guden.
I dag finns ingen aristokrati som med rätta kan styra över liv och död. I konservativa USA bortser man från detta och säger sig i stället förmedla Guds vilja. Det är ett bra sätt att få de ny mördarna (de som genomför avrättningar) att slippa sin skuld.

Den onda cirkel som skapas när en man avrättas för att han dödat en annan man är ett klassiskt motargument mot dödsstraffet och självklart gillar jag det. Problemet är att jag ofta hamnar i ett moraliskt dilemma om vad som är rätt och vad som är rättvist. Det finns faktiskt en skillnad.
För att förgöra alla tankar om dödstraffet krävs det att vi tänker modigt. Tänk dig att någon du håller väldigt kär blir mördad. Du skulle vilja döda denna galning om du fick chansen, och jag klandrar dig inte. Det är både en naturlig känsla och minst sagt rättvist. Ändå skulle jag hindra dig från att göra det.

Ett krav för lycka på lång sikt är att orättvisan segrar. Ge galningen den perfekta vården.
Försök få galningen att bli en människa igen, försök få honom lycklig, fri och kanske slutligen framgångsrik. Världen behöver fler lyckliga människor och om "galningen" ångrar sina brott och gör så gott han kan för att återgälda dem så bidrar han ju till en bättre värld. Orättvist är det likväl, för din sorg och ditt hat blir antagligen detsamma, om du inte övervinner dina känslor och låter förnuftet tala.