– Du ska veta att det finns de som har gråtit på jobbet, säger en av undersköterskorna som alla har många, många års erfarenhet.
Redan nu är det tufft och ofta stressigt. Det är larm och personer som ropar och vill ha hjälp och kanske blir arga när de får vänta.
– Man känner att man inte räcker till. Man känner en väldig press och när arbetspasset är slut går man hem och funderar på om man har glömt något, säger en av dem.
Med vikarie- och övertidsstopp räknar de med att det blir ännu tuffare och de besked de har fått kan de bara tolka som att det kommer att bli svårare att få ta ut semester.
– Och vikarierna hänger ju inte kvar. De är oroliga nu och söker sig till andra arbetsgivare. De har ju också räkningar att betala.
LÄS MER: Personalkostnaden inom vård och omsorg måste bantas
LÄS MER: 180 årstjänster ska bantas bort
LÄS MER: Facket ser stora risker med stoppet
Många vårdanställda har reagerat på de planerade förändringarna och på olika sätt kontaktat oss på tidningen.
Pär Källström är en av den. Han är också undersköterska på ett boende och berättar om en dag nyligen när de var tre i personalen i stället för fem, som de ska vara.
– Det togs inte in någon mera.
Då fick personalen koncentrera sig på det nödvändigaste. Eftersom många som bor där kräver dubbelbemanning kom den sista upp ur sängen först halv elva.
– Det tycker jag är alldeles för sent. Det här är inte rätt mot dem. Vi gör så gott vi kan, men vi hinner inte med, säger han, som också har många års erfarenhet.
Både han och gänget från äldreboendet pratar om ont i kroppen på olika sätt. De undrar hur länge de kommer att orka.
Planen om att personal på olika enheter ska täcka upp för varandra verkar de lite kluvna till.
– Tror de att vi är robotar, säger en av dem i gänget.
– Det måste inte bli sämre, säger en annan, men hon tror att det i så fall måste vara en liten grupp som delar på det, inte alla i personalen.
Det finns fler saker som oroar dem. Ett nytt schema med ändrade arbetstider är också på väg. En klar försämring, tycker gänget på äldreboendet.
– Det här lockar ju inte folk till yrket, säger de och vet att det dessutom finns anställda som sagt upp sig nu.
Trots stressen anstränger de sig för att de äldre på boendet inte ska märka något.
– God omvårdnad måste de ha. Det är prio ett. De ska inte känna av det här. Men aktiviteter och extra trevligheter får bli när det går.