När man ser hemvideor i tv skrattar jag mest åt inslagen med barn och djur. Kanske beror det på deras oskyldiga och ärliga uppsåt, att de gör vad som faller dem in. De flesta har säkert någon dråplig djur-barn-episod att berätta från sin barndom. Jag minns när jag nyligen börjat skolan och skulle gå ut och rasta min mormors pudel Sotis vid sommarstugan. En farbror med en hund av rasen bichon frisé var ute i samma ärende. Han frågade om det var en tik jag hade. - Nej du, det här är en pudel, sade jag bestämt varpå farbrorn till min förtret började skratta och förklarade att tik betydde hundflicka.En annan gång var jag med min äldre syster och hennes kompisar och lekte i en klätterställning. Ett gäng äldre killar kom förbi och skulle imponera på oss. En kastade ur sig en fråga till mig: - Öh, lilltjejen, har du nå’n mus då?- Nej, men jag har en guldhamster hemma som heter Putte, han springer jättesnabbt i sitt hjul och älskar gurka. Killen glodde på mig med stora ögon men lämnade mig sedan i fred. Jag blev lite besviken att han inte ville följa med hem och titta på Putte. Han som verkade vara en sån djurvän.