På Ekhöjden får de äldre bestämma över sin dag

- Vi har trott fel. Tidigare har vi tänkt att de äldre bor hos oss. Nu är det vi som jobbar hos dem, säger Monica Karlström, en i projektgruppen.Det närmar sig lunchtid på våning två i Ekhöjdens äldreboende. Ett par herrar sitter redan vid bordet och småpratar i väntan på mer sällskap och fiskgratäng. Maj-Britt Öhman kommer med sin rullator. Den behöver hon efter olyckan på en spårvagn i höstas. Olyckan skadade henne på flera sätt. Nu bor hon på en av korttidsplatserna i väntan på en permanent plats någonstans.- Det är mycket som är jobbigt nu, men alla här är väldigt bra, säger hon.Åke Larsson ligger i sin säng och vet inte riktigt om han orkar ta sig upp till matbordet eller vill äta inne hos sig, där byrån är full med bilder på familjen och det lilla fågelbordet sitter fast med sugproppar på fönstret lagom så att han kan se det.- Det kommer fåglar i ett kör, säger han belåtet, för fåglar har alltid varit ett av hans stora intressen.Julfint med prydnader
Det är sonen i England som hittat den fiffiga matplatsen för fåglar. Och det är hustrun Inga-Maria som gjort det julfint med blommor och halmprydnader.Dottern, som bor bara en bit bort, hade hört talas om att det skulle vara bra på Ekhöjden och därför bor Åke här nu. Han tycker att dottern hade hört rätt.- Det är toppen här. Underbar personal. Det säger alla.Han bidrar säkert själv en hel del till den goda stämningen på våningen.- Och så är det väl det att personalen alltid vill prata med oss, säger han.Matvagnen dyker upp och rullas bort bakom väggen.- För att skramlet inte ska höras till matbordet, säger Agneta Norlin. Det är sånt vi tänker på nu efter projektet.Potatiskarotter, fisk och sås dukas fram.- Jag sitter och niger, säger Britt Svensson när bordsgrannen hjälper henne och lägger för henne potatis.Alla enas om att maten smakar gott och pratar om såsen. Det är lime i den.Numera sitter alltid ett par ur personalen med vid matbordet i stället för att bara flänga runt hela tiden. Det bidrar till känslan av gemenskap mellan dem. Åkes fru Inga-Maria kommer och hälsar glatt. Varannan dag traskar hon från bostaden på Skepparegatan till Ekhöjden.Handlar om värdegrund
Projektet Det goda boendet startades 2005 efter att anhörigkonsulent Berith Johansson hört att länsstyrelsen hade pengar och undrade om de skulle söka medel tillsammans med henne. Projektet handlar om värdegrund, om hur de som bor på Ekhöjden ska bli bemötta, om hur deras anhöriga ska känna sig välkomna och viktiga och om hur personalen ska vara mot varandra.Gemensamma planeringsdagar och handledning i form av reflekterande samtal om arbete och reaktioner har ökat medvetenheten om vad som är viktigast. Förut hade personalen en känsla av att de alltid måste "göra något" och
i detta "något" ingick inte riktigt att prata med de äldre. Nu berättar de om gemensamma kaffestunder och trevliga samtal med de äldre.- De som bor här får bestämma mer själva hur de vill ha sin dag nu. Vill någon till exempel sova länge och äta frukost senare så går det bra, säger Monica Karlström.Kommer folk utifrån
Kontakten mellan våningsplanen har blivit bättre och en gång i veckan kommer en grupp från Frivilligcentralen, som är samarbetspartern i projektet. - Det är viktigt att det kommer människor utifrån också. Det blir en ömsesidig relation, säger Brittmarie Jutvik som är enhetschef på Ekhöjden.För personalen har projektet betytt mycket.- Arbetet har blivit mycket roligare. Det är en annan stämning på våningarna. Lugnare, säger Agneta Norlin.Vid olika tillfällen har personal fått berätta om sitt projekt för andra äldreboenden och de har varit med på anhörigriksdagen och de föreläste också. Väntar med diskmaskinen
En vanlig fråga är om de inte har mer personal än på andra boenden.- Det har vi ju inte, men man får prioritera och vara flexibel så att de som bor här verkligen känner att det är det de gör, säger Agneta Norlin.Nu avslutas projektet, men inte arbetet med att förbättra. Det är färskvara, säger personalen. Det måste pågå hela tiden. På våning två börjar lunchen närma sig slutet. Fisken är uppäten, men runt bordet fortsätter det lugna småpratet.- Vi sätter aldrig på diskmaskinen förrän alla är klara. Det är en av de saker vi tänker på nu, säger Agneta Norlin.

På Ekhöjden får de äldre bestämma över sin dag

De äldre får bestämma mer själva och personalen känner större arbetsglädje. Det är ett par effekter av ett treårigt projekt på Ekhöjden.